Kval i två dagar tar på både hundar och förare. Mycket nerver i omlopp, eftersom vi skulle behålla våra kvalpoäng till en eventuell final och där lägga ihop alla poängen. För egen del var det bara Limon som hade en egentlig chans att komma vidare, men det fanns en hel del andra blågula som hade stor chans att ta sig vidare.
Denna dagen körde vi omvänd startordning, vilket innebar att Sierra började. Eftersom vi redan dragit på oss en disk, så hade vi ingen chans till en finalplats. Jag bestämde mig därför för att inte träna på GUL banas kluriga konskick. Det fick helt enkelt gå som det gick och utöver konskicket (kostade oss 49 poäng), så gick det ofantligt bra! Jag drog på mig en 0.5 från en skylt och resterande protokoll var blankt! Vilken hund!
Efter Sierra var det paus tills efter lunch, vilket gjorde att jag kunde kolla på de andra blågula ekipagen. Nedan kommer en film från vittring, cirkus samt inkallning. Att stå vid sidan om sin uppfödning på ett lydnads-SM är sjukt mäktigt och jag ska erkänna att jag blev väldigt berörd. Att jag dessutom blev sugen på en egen lydnadssatsning gjorde ju inte saken sämre heller.
Efter lunch var så Jäger först ut. Tyvärr har anaplasman gjort att har svårt att hålla ihop mentalt och trots att jag inte var nervös, så checkade han ut nästan direkt. Såg ingen vits i att dra honom runt banan, när han inte uppskattade det, så efter hinder nummer två drog jag fram leksaken och kampade med honom. Man får inte glömma, att trots att SM bara infaller en gång om året, så är det bara n tävling – en inofficiell sådan dessutom. Hundarna måste alltid gå först!
Näst på tur var Limon och jag visste att jag behövde hålla ihop mig själv, för att inte påverka henne. Tyvärr var jag lite otydlig i läggande under gång och kalla in, så hon tjuvade precis innan jag kom fram till konen. Inget som egentligen kostade, men som gjorde att hon blev lite tveksam. Det i sin tur ledde till en extra dirigering till konen, eftersom hon stannade 2/3 ut. Av domarna fick vi 96/99/97/96 och en totalpoäng på 388 poäng. Därmed hade vi säkrat vår plats till finalen, men vi hade ju ingen aning hur de andra låg till eller hur mycket det skilde till toppen.
Sist ut av mina var Xanté – hans pensioneringsbana. Vi kan väl lugnt påstå att sista sträckan av GUL bana var som designad för honom. Och även om han hittade på lite egna saker längs vägen, så var det en fröjd att föra honom. Tittar man på filmen, så tror jag att man kan se att han njöt av varje minut. ”Fina X, härlig energi”, ”glatt och trevligt” samt ”glädjefyllt ekipage”.
Nedan kommer de andra blågula (+halvblå) ekipagens banor från lördagens kval:
Lämna en kommentar