En helt fantastisk SM-helg är till ända och jag är så otroligt tacksam för vår Blågula familj. För uppfödaren har det varit en helg med ”split vision”, där jag dels tävlat fyra egna hundar, men även försökt stötta och peppa resterande gäng i både lydnads- och rallyringarna. En del springande har det blivit och ett extra stort tack till Lasse & Rasmus, som kört skytteltrafik mellan hemmet och klubben, för att hundarna skulle få så mycket vila som möjligt. Utan er är jag inte säker på att Limon & Milo orkat ta sig hela vägen.
Fredagens tävlingar inleddes på BLÅ bana för min del. För Xantés del var detta ett pensionerings-SM och vårt mål var att bara ha kul på banan. Lite felövningar här och där, gjorde att vi inte ens var nära en finalplats, men herregud vad kul det var att ratta runt denna dynamitgubbe, utan att behöva tänka på paketering. Tror dessutom att Xanté njöt av varenda minut i rampljuset.
Limon var näst på tur och vilken känsla vi hade inne på banan. Hon bara flöt fram och var underbart peppig & glad. Inte ofta man får uppleva känslan man har på träning under tävling, men det hade vi här. Jag kan lova att tårarna var nära när vi var klara och klev över banbandet. Kändes som en riktig vinnarrunda med tre domare som gav oss 99 poäng (sista steget i backa framför blev lite snett) och en som gav oss 100 poäng! Sammanlagt fick vi andra bästa resultat på den banan över två dagar.
Den trånga början på BLÅ bana är inget som passar Jägermeister, men jag tyckte han tog sig an det fint. Han kändes följsam och tyckte det var kul att tävla, trots mina nerver. Tyvärr upprepade jag förra SM-misstaget (dvs göra en felövning), genom att plocka in honom på vänster sida efter konskicket, istället för höger. Insåg där och då att någon SM-finalen var borta, men lyckades ändå hålla ihop mig själv och inte påverka Jäger med mitt misstag. Faktum är att han gick ännu bättre efter misstaget, när jag slappnade av och sista biten ägde vi fullständigt!
Sist, men absolut inte minst, startade Sierra. Min fina, underbara Sierra som bara älskar att tävla och träna med mig. Vår akilleshäl på banan var det korta konskicket, då hon alltid kör all-in i sina starter. Tyckte jag hade tränat tillräckligt utanför banan, för att pricka in den perfekta stoppsträckan, men icke. På träningen utanför stannade hon en hundlängd efter kommandot, men inne på banan blev det tvärnit! Från min vinkel stod hon solklart mer än en meter ifrån (såg sedan på filmen att jag skulle varit kylig och då hade jag nog kommit undan med 0.5 ifrån), så jag försökte dirigera om henne.
Hon fattade inte alls vad jag viftade om och när hon väl kastade sig ut, så flög konen världens väg , medan hon fick vittring på frestelsen. Sedan vår första start så har jag bara tävlat med glädje och helt utan press – jag tänkte verkligen inte börja pressa henne på ett SM, så jag valde att diska henne. Innan dess hade vi endast -1 poäng. Alla fina domarkommentarer på protokollen värmer naturligtvis extra mycket och jag vet att nästa år, då blir vi farliga!
Mellan starterna flängde jag mellan både BLÅ och GUL bana, samt lydnadsringen där Camilla & Alice debuterade. Lyckades pricka alla deras starter under helgen, men inget slår första ringen med fritt följ och positioner. GÅSHUD! Så härligt att se hur fint Camilla tog hand om Alice innan starterna. Medan de andra ekipagen värmde stenhårt, så kliades det på magen, kördes slalom och det kändes härligt kravlöst. Önskar att fler tänkte så även på lydnadssidan. Efter avslutad tävling i den ringen, så hade dessa två slagit flera stora lydnadsnamn – helt galet!
ALICE & CAMILLA – fritt följ och positioner
Nedan kommer de andra blågula (+halvblå) ekipagens banor från fredagens kval:
Lämna en kommentar