När det kommer till hundträning kan det vara lätt att stirra sig blind på alla andras duktiga hundar. Tänk vad enkelt det skulle vara om min hund bara var lite snabbare. Lite mer samarbetsvillig. Lite mer motiverad. Lite mer… Fastnar man i det tankesättet så är det lätt att man fastnar.
Jag blir alltid lika glad när jag har ekipage på privatträning/kurser, som ser vad de har i kopplet och jobbar utifrån det. Som inte går efter mallen hur det bör vara eller hur alla andra gör. Alla hundar är individer – träningsplanen bör utformas därefter. Nedan följer några exempel på våra hundar och deras individuella problem.
MALIBU – en problemlösare som älskar att bära, men inte är lika benägen att vilja lämna sitt fynd till mig som förare. Med henne har jag fått jobba med byteshandel sedan dag ett. Hon får visa mig det hon hittat (läs snott) och får då antingen en godisbit för den, eller får tillbaka föremålet efter jag tittat. Alternativt både och.
Det bästa som finns är tennisbollar och vilt. Både dessa apporter är otroligt värdefulla för henne och i början kom hon i konflikt med sig själv, eftersom hon gärna ville visa sitt fynd, men inte lämna det ifrån sig. Vi fick helt enkelt börja med att hon kom in fot och jag droppade en godisbit framför näsan på henne. Därifrån jobbade vi oss vidare till att hon skulle titta upp mot mig (vände gärna ner huvudet nämligen), innan godisbiten droppades framför nosen. Nu har vi kommit till att hon gärna kommer in och lämnar av, för att sedan få springa ut och jobba igen. Med det sagt så belönar jag oftast mer än mindre – allt för att hon inte ska känna sig bestulen på sin apport.
JÄGERMEISTER – en styrbar kille som älskar vilt/dummies, men som på grund av osäkerhet har fått ett dåligt tempo hem. Sedan hans anaplasma så har jag kanske överanalyserat saker, vilket gjort honom mer osäker och jag har då analyserat ännu mer. Ja, ni fattar – moment 22.
Att önska att han var snabbare, kommer inte öka hans tempo, så jag får helt enkelt hitta ett sätt som passar just honom. Jäger älskar att kampa och det tog inte lång tid innan jag genom den belöningen, fick upp farten på dummies igen. Men när det kom till viltet så var det fortfarande dåligt tempo hem, något som naturligtvis inte premieras i öppenklass. Hur belönar man en kampglad hund, som inte vill byta ut fågeln mot kamp? I detta fallet så valde jag att kamp med fågeln. Det värsta som kunde hända var att fågeln gick sönder, men det gjorde den inte och vi har på så sätt börjat jobba oss upp mot ett bättre tempo.
I kombination med denna ”hädelse” så har jag även valt att träna in en tyst inkallningssignal, som jag kan använda mig av på prov. Den tränas helt utanför jaktträningen och innebär en grym godisbelöning när man kommer in. Igår testade jag av den i sökträningen och i mer än 75% av fallen (när han såg signalen) så var farten mycket bättre. Vi är inte framme än, men vi är på god väg i alla fall.
När det kommer till träningen av just din hund, så måste du först analysera era svagheter – dina så väl som hundens.
* Dåligt tempo hem – är hunden osäker på uppgiften eller känner den sig kanske bestulen på en eventuell apport?
* Tugg eller knäcker vilt – är hunden osäker på uppgiften, för het eller stirrar du kanske ut den på vägen hem?
* Kissa i arbete – är hunden säker på uppgiften eller är belöningen för utfört arbete för dåligt?
* Ljud – är hunden säker på uppgiften, för het eller bara rastlös?
* Dåligt fotgående – är hunden säker på uppgiften och/eller släpper du igenom dålig position?
* Avlämningar – är hunden säker på uppgiften eller tillåter du släppt apport, för att resten var bra?
Först efter det är det dags att lägga upp en träningsplan på hur ni ska kunna förbättras inom er gren. Hittar man bara rätt knapp, så är lösningen oftast enklare än man kunnat tro. Det kanske kräver lite arbete och tålamod, men de flesta av oss byter inte hund när saker skiter sig och då måste man ibland tänka utanför boxen. Har man använt samma tillvägagångssätt i flera år och utfallet blivit detsamma, så kan jag nog säga att det sättet inte funkar för er. Även om det funkar för hundra andra hundar.
Så se hunden du har framför dig – inte den du önskade att du hade. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar