Att tävla lydnad i Göteborgs Hundarena är långtifrån enkelt och idag var inget undantag. Vi fick inte med oss några förstapris hem, men jag är galet nöjd ändå – med både mor och hennes son.
Limon var först ut idag och det märktes att mina nerver i kombination med det delvis trånga utrymmet trängde henne – framförallt i fotgåendet som är ett av våra bästa moment. Här hade vi missade halter samt sneda och långsamma halter. I zätat började hon fantastiskt bra, men när vi rundade sista konen hade hon troligen en allt för klar minnesbild från de senaste rallytävlingarna och tänkte ”nu är det slut” och tänkte springa ut genom dörren. Var tvungen att säga ”nej” vilket gjorde att hon blev osäker i sista skiftet och ändrade sig från ett klockrent ligg till ett stå. Typiskt!
På plussidan så gjorde hon ett klokrent konskick i dirigeringsapporteringen, satte tomskicket och lyckades hitta rutan trots alla störande tejpbitar på vägen ut. Och även om fjärren krävde både ett och annat DK (valde att säkra upp med handtecken vilket även märktes på tempot i skiftena), så rörde hon sig inte en millimeter! Bäst av allt?! Cirkusmomentet satt som en jävla smäck!
Allt som allt fick vi ihop 214 poäng, med 30 poäng bort på vittringen, 20 poäng bort på ett missat stå i inkallningen och 12 poäng bort på ett missat skifte i zätat (62 hyfsat säkra poäng i vanliga fall). Allt detta på endast tre veckors uppstyrd träning! Det bådar minst sagt gott – bara vi får tränat lite mer.
Jäger fick verkligen inte bästa möjliga uppladdning. Legat i bilen sedan 06.45 och startade runt 13.30. Det är många timmar att bränna energi på! Trots detta tar han höga poäng i alla de moment vi lyckas med. Helt galet! Speciellt med tanke på att han fått noll strukturerad träning i lydnaden.
Första moment var rutan och han är på väg rakt in i den, när han får syn på en tejpbit placerad snett till vänster om rutan. Vinklar dit, kollar tejpbiten och springer sedan in i rutan. Fattar fortfarande inte hur han lyckades med det.
Fotgåendet är jag grymt nöjd med! Han blev tveksam i starten, men sedan hängde han på fint. Lite svajig i backandet, men det är ju inte så konstigt – vi har inte tränat det. Dirigeringen, inkallningen och platsen är inte så mycket att orda om och på L:t valde jag att säkra upp med DK eftersom jag (i alla fall då) inte hade några nollor. Sedan kom vittringen där han faktiskt jobbade riktigt fint, men gick över rätt pinne och tog den längst ut på linjen, vilket naturligtvis var fel.
På hoppet så studsade den j*vla apporten åt vänster och landade i helt fel linje från hindret. Trodde han skulle springa jämte redan på vägen ut, men lyckades uppenbarligen klämma i ett tydligt ”hopp”, för över kom han. Dock var jag för otydlig på återhoppet och han valde att försöka springa jämte (något jag självklart inte tillät).
Till sist hade vi fjärren och den helt klart svåraste kombinationen som finns – stå, sitt ligg. Eftersom jag efteranmälde för en vecka sedan och vi endast har tränat ”sitt, stå, ligg” så har jag inte haft en suck att få ordning på tekniken, vilket resulterade i att han flyttade för långt och nollade även det momentet.
Två veckor till nästa tävling. Nu gäller det att försöka slipa till de detaljerna vi missade idag, säkra upp vittringen på båda hundarna och träna återhopp med Jäger. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar