Sedan Tilas bortgång har Jäger känts lite låg. Han kan inte komma till ro på kvällarna och han har liksom tappat gnistan litegrann. Tila och han var som ler och långhalm – en idol som han verkligen såg upp till och som alltid var sugen på en brottningsmatch eller två. Partners in crime!
Nu när alla valpar dessutom flyttat så känns saknaden ännu mer påtaglig. Nu finns här ingen som vill brottas. Ingen som han kan engagera sig i. Han plockar sin ”blommor” och kommer in med till mig då och då, men oftast ligger han själv ute på baksidan, medan resterande flock är runt mig.
Förhoppningsvis kommer ökad träning få honom att, om än inte glömma, så åtminstone distraheras från sin saknad och med både Unghundsderby och B-provsdebut runt hörnet, så ska vi kanske lyckas med just det. Lilla fina J ❤
Lämna en kommentar