Precis som alla andra behöver även jag ett par kritiska ögon när det kommer till min träning. Även jag blir tveksam och tänker inte alltid på vad jag gör eller så gör jag saker som kanske är helt onödiga, bara för att säkra upp istället för att befästa. Dea är min ”to go to person”, som kan ställa de där frågorna som jag behöver för att faktiskt skärpa till mig.
När det kommer till mitt och Jägers fotgående, så har vi verkligen inte tränat speciellt mycket, vilket i sin tur gör att jag blir osäker och tänker alldeles för mycket. Att jag dessutom inte tränat lydnad på över ett år, hjälper knappast till, så när Dea föreslog att jag dels skulle kolla på gamla YouTube-klipp på Bacardi, dels börja att gå med Xanté för att få till den rätta känslan, så blev det helt plötsligt mycket enklare. Plötsligt hade jag fått tillbaka både min säkerhet i kroppshållningen, samt rätt pondus i steget och skillnaden visade sig direkt. Det är fortfarande lite pill med belöningsplacering kontra förväntan, men oj vad bra det blev.
Tyvärr så är Jäger såpass grön, så tränar jag ett par pass på fotgåendet, så har vi plötsligt problem med stadgan i de moment där jag lämnar honom. Han smyger sakta efter mig istället för att sitta kvar, alternativt sitter kvar när han ska komma. Ja, alltid är det något att träna på och allra helst med endast ett par dagar till tävling. Nu får vi försöka få till en förståelse för både ”här” (dvs fot) och ”stanna” på ett par ynka pass – ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar