Med knappa två veckor kvar till Goldenklubben KM i B-prov, så känns det som helheten finns där, men naturligtvis har vi lite finlir kvar att träna på. För Havanas del är det fortfarande att hitta sin plats vid sidan och när det kommer till Limon så är det framförallt vattenarbetet som måste förstärkas.
När det kommer just till vattnet, så har Limon faktiskt inte vägrat gå i en enda gång. Däremot tassar hon i med största försiktighet och även om jag uppskattar att hon inte är det minsta lik sin mamma när det kommer till igångar i vatten, så känns det ibland som att hon ska sjunka – så sakta simmar hon.
Som allt annat vi tränar, så påverkas hennes fart av huruvida hon förstått uppgiften. Det i kombination med medveten (eller omedveten) press från mig, sänker farten ytterligare och troligen är det så att när vi stället upp för vattenmarkeringar, så lägger jag både onödig och omedveten press på henne, vilket trycker henne (för när det kommer till frisim i sjön eller att springa i efter en tennisboll, så är det banne mig inga sandaletter på).
För att testa min teori så åkte jag igår till en av sjöarna i närheten. En sjö med ganska schysta igångar, men som kan göras svårare i och med terrängen ner eller ut i vattnet. Med mig hade jag en tennisboll med tillhörande bollkastare. Första igången var lite tveksam, men ju längre vi och ju mer bollar jag kastade, gick desto snabbare gick det. Till och med vägen hem gick snabbare.
För de allra flesta hundar skulle jag absolut inte rekommendera att kasta bollar i vattnet eftersom man med allra största säkerhet skulle förstöra sin hund på det sättet, men när det kommer till Limpan så tror jag nog att jag är på rätt väg. Fram tills KM så blir det att åka runt till lite olika sjöar och bara leka i vattnet. Förhoppningsvis ger det resultat när det väl är på ”riktigt” också. Jag menar ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar