Efter tisdagens bakslag i träningen, så började jag och Havana gårdagens träningspass med fotgående i c:a 30 minuter. När vi höll oss på vägen, så föll hon in fint vid sidan, men så fort vi gick ”off road”, så började hon sacka. Nu satt hon ju fast i koppel, så det fanns inte så många ställen hon kunde ta vägen, men i skarpt läge kommer det bli värre. Hon sackar, jag blir osäker, varpå hon blir osäker och där har vi påbörjat vägen till misslyckandet.
Nej, fotgående är och kommer alltid vara a & o till en bra jakt-, lydnads- eller rallyhund, så det är bara att kämpa vidare. De tidigare passen så har jag valt att belöna henne med godis med jämna mellanrum (något jag varken gjort med Xanté eller Limon när det kommer till ”jaktfot” och de är grymma på det), men eftersom jag inte har den möjligheten på prov, så har jag insett att jag bara gör mig själv och Havana en björntjänst. Utebliven belöning för henne är detsamma som att hon gjort fel och har hon ”gjort fel”, då blir hon osäker. Blir hon osäker så… – ja ni fattar.
Efter avslutat fotgående, så gick vi och hämtade jaktvästen, skott samt en bollkastare, för att träna lite skott. Jag började med att kasta iväg bollen utan skott, för att sedan lägga på skott innan kast och slutligen låtsaskasta och skjuta när hon hade skotten i ryggen. Åtta skott, varav minst fyra bakom ryggen, var inga som helst bekymmer och vi avslutade passet med en lycklig hund, som ville mer.
Imorgon och på lördag så har jag försökt få ihop lite folk för att träna med andra än mig själv. Bästa tänkbara scenario vore en bössa, som kan brytas och slås ihop (funkar inte så bra med ett luftgevär), där hon kan få belöning av ”skytten” och en provliknande situation. En veckas träning kvar och sedan smäller det. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar