Dubbeltävling i Söderåsen idag och som alltid otroligt välarrangerat. Med mig hade jag Xanté och målet var att säkra en plats på årets SM. Först ut var Leifs bana, en trevlig bana, som på pappret kanske såg ”enkel” ut, men som absolut hade sina utmaningar, med skyltar som påminde om varandra och framförallt skyltar som triggade Xanté.
Redan efter efter första skylten kände jag att jag tappade Xantés fokus. Hans blick for fram och tillbaka mellan koner, människor och lite mer koner (han letar ständigt konskick). Naturligtvis otroligt stressande för mig som förare, men samtidigt fick jag lita på hans kunskaper och min erfarenhet att veta när och var jag skulle gå in och kräva fokus. Chansningen lönade sig och vi kammade hem ytterligare en åtråvärd hundrapoängare. Wiiieee!!!
Idas bana var riktigt rolig och väldigt utmanande – speciellt med en hund som Xanté. Jag hade redan räknat med (baserat på förmiddagens ofokus), att vi inte skulle ha en chans att höja vårt lägsta resultat på 97 poäng. Naturligtvis skulle jag ändå försöka, men med förbehållet att inte släppa igenom att han inte lyssnade.
Vi klarade oss ganska bra fram till skylt nummer 4, men där blev det för mycket för min lilla Durecellkanin och istället för att ansluta till min sida, så skulle ha fortsätta fram och förbi. Lyckades dock samla ihop honom någorlunda till skylt nummer 14 där han helt enkelt ballade ur helt. Han hade noll koll på vart han skulle bli av, så när han äntligen hittade konen, så valde jag att skicka om, varpå han fixade det perfekt.
Lite fler missar längs vägen gjorde att jag valde att diska honom, men kommentaren ”Bra val. Bättre rätt och snyggt, än att släppa igenom. Väldigt snyggt annars” gjorde faktiskt min dag, för det är precis så jag tänker när jag tävlar hund.
Förhoppningsvis räcker resultatet på förmiddagens bana till en säkrad plats på SM-kvallistan. I alla fall hoppas jag det eftersom jag efter hemkomst valt att stryka honom från morgondagens två sista tävlingarna. Att tävla rally i sig sliter inte på hans rygg, men att ständigt sitta upp i bilen (han ligger inte ner när vi kör och heller inte när han väntar i bilen) gör det och när jag kom hem, så kändes han sliten. Nu blir det vila fram till SM. Om vi klarar oss dit vill säga. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar