Jag måste erkänna att det var svårare att tävla tre hundar, än vad jag mindes det som. Xanté blev så gasad av den kommenderade uppvärmningen, att jag hade svårt att släppa det när jag körde Limon, vilket i sin tur resulterade i den tredje förlorade hundringen i rad – och en en gång var det på grund av min otydlighet.
Utanför gick hon som en klocka, men inne på banan så glömde jag av mig och gick inte alls som jag skulle och för Limons del är et av yttersta vikt. Går jag fel, blir hon osäker. Blir hon osäker, så blir jag stressad. Trots detta lyckades jag ändå föra henne hyfsat. I alla fall fram till skylten ”stå framför, vänster ingång”, då blev min stress vårt fall. Jag reste mig för hastigt och hann därför inte kommendera ”stanna”. Det i kombination med att skylten innan varit ”stå framför, backa”, gjorde att hon chansade och backade som en gud. Jättesnyggt, men felövningen var därmed ett faktum. I övrigt hade vi ett helt rent papper, så trots den stora missen, så fick vi med oss ett CERT hem.
Näst på tur var Tequila och när jag stod och väntade med henne, så kände jag hur lugnet infann sig. Att föra en hund som jag känner utan och innan, gjorde att jag var helt trygg i vilka beslut som skulle fattas och jag trodde faktiskt vi hade full pott när vi klev över bangränsen. Tyvärr blev det två poängs avdrag för sned, men våra 98 poäng räckte både till CERT, en 2:a placering och höjda kvalsnitt. Bäst av allt? Hon kändes oerhört fräsch och det är viktigare än alla poäng i världen.
Sist ut var Xanté och även om han var lugnare än på uppvärmningen, så var han långtifrån så lugn som jag skulle vilja ha honom. Med en sådan hund måste man hela tiden ligga minst två steg före och i och med att Bacardi pensionerades förra året, så har jag definitivt legat av mig vad gäller att föra het hund och jag glömde därför bort att för mycket kontakt inte alltid är av godo – en snäv 270° åt höger och en kort transportsträcka fram till ”sitt skicka över hinder”, gjorde att Xanté helt missade att där var ett hopp, så när jag skickade honom framåt, så tittade han bara på mig och sprang rakt in i hinderstödet (han gjorde sig inte illa som tur var).
Förutom de tio poängen vi förlorade där, så hade vi bara tre poängs avdrag för sneda backanden (framför och vid sidan) och det i sin tur berodde enkom på att jag inte förberedde honom ordentligt. När man väljer att se det så, så gjorde vi en grym nystart och får jag bara till min handling, så blir han farlig. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar