Nyår – den tiden på året, då både människor och djur medvetet utsätts för den grymmaste av tortyr. Där barn och ungdomar med berått mod, skjuter raketer eller kastar smällare efter försvarslösa hundar och människor, eller där fulla människor allvarligt skadar sig själv eller andra, eftersom det är deras självutnämnda ”rättighet”.
Att sätta explosiva varor i händerna på grovt alkoholpåverkade människor är uppenbarligen inget konstigt så länge man hävdar tradition, men skulle någon byta ut raketen mot ett skarpladdat gevär, så skulle nog tongångarna bli helt annorlunda. För att inte tala om ifall densamme skulle sätta sig bakom ratten och köra.
Och att 2016 fortfarande köpa ut eller sälja till barn/ungdomar, är inget annat än vårdslöst. Man kan inte blunda för all informations som delas på sociala medier, eller det som skrivs i tidningen och samtidigt berättiga sitt handlande. Man får inte vara så naiv. Man får inte vara så självcentrerad. För är det att vara en upplyst människa på 2000-talet om man:
- vägrar visa medmänsklighet eller empati, utan envist fortsätta hävda sin rätt till tradition?
- handskas med sprängämnen under alkoholpåverkan och med barn i närheten?
- avsiktligt sikta mot en annan levande varelse, skjuta och sedan skratta hånfullt när denne flyr i panik?
Enligt djurskyddslagen 2§ så skrivs det ”djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” och ändå är det precis det som sker. I flera veckor lider hundratusentals djur för ditt höga nöjes skull och faktum är, att om vi skulle hålla oss till de lagar och förordningar, som vi redan klubbat igenom, så skulle raketer och smällare inte vara speciellt svårt att förbjuda. Om man verkligen, verkligen ville förstås. Om det inte fanns grova pengar att tjäna. Om det inte vore för traditionen.
I en värld där empati börjar bli en bristvara, hoppas jag med detta inlägg kunna påverka någon att avstå eller i alla fall tänka till en gång extra. Och om den i sin tur kan påverka någon annan så kanske det finns hopp.
Hopp om att slippa se sin fyrbenta vän bli blå om tungan av panik. Hopp om att inga hundar sliter sig, flyr i panik och blir påkörda eller försvinner till skogs. Hopp om att både vilda och tama djur slipper skaka av skräck och ångest. Hopp om att din älskade i fyllan inte skjuter ditt barn i ansiktet. Hopp om att krigstraumatiserade människor kan finna ro i sitt nya land – även på nyår. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar