Fick till en riktigt bra träning med Limpan igår – sista i ridhuset innan tävling. Hon var lite störd till en början av de andra ekipagen som var där, men när det släppte briljerade hon. Galopp ut till både rut- och dirigeringskon och sedan full fart vidare (vänster ”apport” blev lite svår, då skålen inte syntes och hon valde ”mittapporten”,dvs vedklabben) istället, men trots att det blev fel, så sjönk varken fart eller mod).
Hon fick till sin bästa fjärr någonsin, med ett perfekt läggande bakåt och endast lite förflyttning på stå-sitt. Även hopp apport funkade fint, trots störning av andra hundar och ”funktionärer”. Bäst av allt var ändå hennes attityd och det märks vilken skillnad det blir på fart och engagemang, när hon fått koll på uppgiften.
Ingenting är naturligtvis hundraprocentigt befäst ännu och kanske blir två dagars tävling för tufft, men den som inte vågar, vinner heller inte. ”Hur svårt kand det va?!”.
Lämna en kommentar