Efter söndagens tävling och gårdagens träning, så känns det som om Limon fått en förståelse för vilken apport (eller godisskål) hon ska springa till. Däremot måste vi fortfarande slipa på detaljer, så som tempo till kon eller att man inte genar direkt till apporten/skålen, utan att passera konen.
När det kommer till rutan, så märks det att allt fokus på dirigeringen, skapat en osäkerhet. Fast hon vet var rutan är, så funderar hon på huruvida det är dit hon ska springa eller om jag vill att hon ska bli av någon annanstans, så igår fick vi ta ett ”konfliktpass” med det momentet istället. Nej, man genar inte. Nej, man hoppar inte (stod ett hinder 5-10 meter bakom konen) när man skickas till konen. Nej, man står inte kvar när jag skickar. Nej, man dör inte om det inte funkar som man tänkt sig. Ja, man springer ut till konen och ja, man springer sedan vidare till rutan!
Även om nu tre veckor är ”oceaner av tid”, så känner jag att det fortfarande är många saker som ska falla på plats. Planen är att jag ska försöka utnyttja att hon har en hyfsad ordförståelse och tanken är att jag ska få henne att aktivt söka upp rutan (gjorde samma sak med Bacardi för några år sedan), för att på så sätt säkra upp att hon vet vart hon ska.
Jag började igår här hemma där vi har en ganska liten appellplan, vilket gör att Limon inte har så stort område att ”söka” av. Rutan flyttades till ett nytt ställe medan hon såg och sedan placerade jag ut hennes godisskål (en genomskinlig liten plastskål) i rutan. Vi gjorde lite annat innan jag frågade henne ”var är rutan?”. Lite tveksamt tempo, men en desto gladare hund när hon hittade sin belöning. Fyllde på skålen och efter att ha ”suddat” med lite andra moment, så provade jag att skicka henne från ett annat håll. Mycket bättre tempo och större säkerhet.
Idag provade jag att sätta upp rutan på ett helt nytt ställe uppe på planen (Limon var kvar inne medan rutan placerades och riggades) och sedan gick jag och hämtade henne. När vi kom upp på appellplanen, så frågade jag ”var är rutan?” och hon hittade den nästan genast, varpå hon satte full fart dit, för att inkassera sin belöning.
Nu i början tränar jag störningsfritt, dvs det är bara rutan som står på plan, men ganska snabbt kommer jag lägga på annan störning, såsom andra koner, kinahattar, hopphinder, etc. Kan jag få henne att koppla att hon aktivt ska leta upp rutan, så kommer detta bli ett av våra säkraste moment. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar