Uppdatering. Testade dirigeringsapporteringen till godisskålar nu i morse. Växlade dels till höger, dels till vänster och utav 10-15 skick, så blev det bara fel håll två gånger. En gång valde hon fel håll och en gång valde hon att gena förbi konan. Och inte ”dog” hon heller. Däremot är allt detta på bekostnad av rutskicket, men jag tänker att det kanske löser sig åndå. Wiiieee!!!
Gårdagens träningspass med Limpan började riktigt bra – vittring, inkallning, zäta samt rutan var alla klockrena moment och det kändes som om det skulle bli vårt bästa pass någonsin, men sedan kom den fruktade dirigeringsapporteringen. Gång på gång gick hon antingen till mitten, valde att skippa konen eller helt enkelt bara ”dö”, när det inte gick som hon hade tänkt sig.
Ni kan ju själva tänka er min frustration, inte på grund att det blev fel (för det kan jag ta), utan när hunden ser ut som den får stryk – dagligen! Och det helt utan anledning. Jag vet att Tila var/är likadan när hon inte fattar, men hur svårt ska det vara att göra om ett fel, utan att hela världen faller samman?! Gah!
Bort med alla apportbockar. Höger- och vänsterkant byttes ut mot skålar och mitten mot en vedklabb och sedan satte vi igång med ett ”konfliktpass”. Nej, vi springer inte åt höger, när jag pekar vänster. Nej, vi hoppar inte över konskicket för att springa direkt till skålen. Nej, vi ställer oss inte och ”dör” vid konen. Nej, vi slänger oss inte på rygg istället för att komma in och göra om. Nej, vi sitter inte kvar när jag skickar till konen. Jaaaa, vi tar vägen om konen och jaaaa vi springer dit jag pekar!
Vet inte hur länge vi höll på. Troligen allt för länge och mest sannolikt kom jag inte upp till 50/50 när det gällde felprocent, men de sista skicken gjorde hon precis som jag ville och med en härlig attityd. Ett kort (förhoppningsvis) pass idag kommer utvisa huruvida jag lyckats igår, men oavsett utgång så blir det vårt sista pass innan tävling. Hon har haft en slitig vecka när det kommer till att behöva tänka och analysera, så ska vi överhuvudtaget lyckas på lördag, så måste hon vila.
Lördagens mål är först och främst en utvärdering av var vi står i träningen, men jag ska ju inte sticka under stol med att pris hade varit trevligt. Det jag dock inte kommer tumma på är att vi ska ha kul och om/när det blir fel, så ska jag hjälpa henne att förstå vad jag menar. Känsla måste alltid övertrumfa poäng. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar