När vi var hos Jens Palmqvist i veckan, så fick vi bland annat göra dolda dirigeringar med våra hundar. Limon som knappt kan dirigering alls, visade sig vara riktigt grym, så igår ville jag testa samma sak på Xanté – fast en hel del svårare och nu när åkrarna är nyslagna hemma, så kan jag utmana med riktigt långa linjer, genom att utnyttja det böljande landskapet (man ställer dummyn bakom ett krön, så hunden först måste passera krönet för att få syn på sin apport).
Nackdelen med att träna linjer med stående vita dummies (vilket ni även kommer kunna se på filmerna), är att Xanté springer och letar ”vitt”. För att komma åt det, gav Jens tipset att sätta ut störningsdummies (även de vita), för att få honom att förstå att han ska hålla linjen, även om han får syn på något annat på vägen dit.
Första övningen vi gjorde gick suveränt, men tyvärr missade han helt ”fällan” då den syntes allt för dåligt. Dirigeringen i sig var däremot galet snygg och jag tippar på att avståndet var minst 100-120 meter.
Ny plats och ny dirigering – den här gången lyckades jag sätta dit honom, men inte så snabbt och distinkt som jag egentligen skulle vilja. Jag mötte upp honom och tog dummyn ifrån honom, så Lasse fick placera ut den igen och det krävdes ett par omskick innan han fattade att han skulle skita i den och springa vidare rakt fram. Score!
Avslutningsvis gjorde vi ett öppet linjetag (dvs han var med och lade ut den), men jag valde att sudda med en enkelmarkering som landade halvvägs ut i linje med dirigeringen. Han spikade markeringen och när jag skickade på linje, så stannade han på markeringspunkten. Här väntade jag bara ut honom och efter någon sekund, så väljer han själv att vända ut, men får syn på en vit plastbit och viker av linjen.
Jag nejar honom, plockar hem honom igen och skickar om. Även denna gången stannar han på halva vägen, funderar lite och tar sedan rätt beslut, dvs vänder rakt ut och ser då den vita dummien. Orkar ni titta hela vägen, så kommer ni få ett hum om vilket avstånd det handlade om och jag vet att får vi bara till det här i skarpt läge, så kommer han bli en grym A-provshund. Idag är han extra dyr, min lille kille.
Även Limpan fick testa exakt samma dirigering, som Xantés första. Galet svårt och vi var grymt nära att lyckas på första försöket, om hon bara hade lyft på huvudet. Nu blev det inte så, men jag matade på från samma avstånd bra länge för att ändå utmana och jag lovar, jag kunde säkert skicka henne minst 30 gånger, utan att hon hade en tendens att ge upp. Tillslut fick jag ändå ta ett beslut att gå närmre (tyvärr tog batteriet på kameran slut) och snacka om lycklig hund, när hon insåg att jag hade rätt.
För hennes del avslutades övningen med ett öppet linjetag till samma ställa, bara för att få in längden i kroppen och nästa gång kanske jag väljer ett något kortare avstånd från början, för hade jag kört bara halva sträckan, så hade hon faktiskt fixat det på första skicket och då har hon bara gjort övningen en gång tidigare. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar