I trygga situationer här hemma, så är Havana inte ett dugg påverkad av skott. Jag kan utan problem dra av apportkastaren utanför huset, utan att hon blir rädd och idag var inget undantag. Jag hade tagit med mig Limon till åkern på vår framsida, för att träna markeringar med apportkastaren. och efter första skottet hör jag hur Havana skäller som en galning inne i huset.
Jag tror mig höra att det inte är skall av rädsla, men för säkerhets skull vill jag ändå kolla av läget. Hittar henne i halltrappan, taggad till tusen och bestämmer mig för att ta med henne ut. Tänker att blir hon rädd, så springer hon hem – det blev hon inte och nu sitter jag framför min dataskärm, med en trött och lycklig hund, som fått knallapportera x antal apporter från apportkastaren. Öron framåt och full fokus på att hitta apporten.
Om jag bara kunde få henne att fatta att alla skott innebär roliga apporter, så hade även hon kunnat hänga med och jaga. Jag vet att hon hade blivit en grym apportör och eftersökshund, med i dagsläget så blir hon allt för påverkad av situationen i sig. Drömmen hade varit en skytt på hemmaplan (med tanke på säkerhetsrisken ifall hon blir rädd), där vi hade kunnat sitta i lugn och ro, utan större krav på lydighet och där jag vet att det inte skjuts medan hon apporterar. Kanske ha med en av de andra hundarna, som stöd och/eller trigger och där jag helt kan ignorera henne, vilket beslut hon än tar. Om bara om inte fanns…
Lämna en kommentar