Idag hängde vi på det ”gamla” gänget för lite apportering i soliga Skåne. Underbart väder, lagom många apporter och stora framsteg för båda hundarna. Xanté överraskade stort genom att inte tveka en sekund på de skammade änderna – varken på land eller vatten. Wiiiieee!!!
Däremot var det för mycket för hans lilla huvud när vi apporterade vid ån (många skott, mycket fallande fågel och många änder som simmade), vilket gjorde att han låste sig i vattenkanten, men den avslutande såten, en ynka apport till trots, var riktigt fin. Inga tveksamheter ner i vattnet och ingen tvekan på att apportera den skadeskjutna fågeln.
Limpan var väl den som imponerade mest. Man kan verkligen inte tro att hon varit reserverad i vatten, för idag drogs hon till dammarna som en magnet. När vi jagade vid ån, så tror jag hon låg i och simmade 10-15 minuter, efter änder som dök. Bästa belöningen blev när hon hittade en and som låg och gömde sig under strandkanten på motsatt sida ån. Inte helt lätt att få tag på, men inget som stoppade Limon. Tror att vi kommit så långt, att det snart är dags att strama åt tyglarna för den lilla loppan.
Vad gäller Xanté, så var dagens jakt en utvärdering, dels vad gällde morgondagens start i Almö, dels start på KKL. Morgondagens prov kommer jag stryka mig från, då jag inte känner att vi har en säker etta. KKL känns däremot som det skulle kunna vara aktuellt. Som tur är har jag en jakt till för att känna honom på pulsen, innan jag måste bestämma mig. Allt eller inget. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar