Jag har definitivt inte kommit dit jag är utan några hinder på vägen. Däremot har jag aldrig låtit dessa hinder stoppa mig eller definiera vem jag är. Livet är ingen räkmacka. Det är heller ingen dans på rosor. Nej, utan utmaningar och ”farthinder”, så finns det heller inget utrymme för varken utveckling eller vilja att förbättra sig och även om jag nu har en ”enkel” ras som golden, så har det inte varit enkelt att ta mig dit där jag är idag.
För alla vet ju, att när det kommer till hundträning, så finns det alltid en given ras. Du vet den som gör hela din tillvaro så mycket enklare och som magiskt nog ser till att du lyckas med allt du föresätter dig (köper en BC, så sitter lydnaden som en smäck eller om du köper en labbe, så har du automatiskt en grym apportör, etc). Tänk om det faktiskt hade varit så enkelt, att man bara kan välja en ”enkel” ras och så löser sig all av sig själv.
Men i verkliga livet så är det ju inte så. För att komma någon vart, så krävs det både hård träning och att man slutar leta undanflykter. Vare sig det gäller träning, tävling eller kapacitet. Alla kan inte vinna. Alla kan inte bli bäst. Men alla kan försöka och ge sitt bästa, för oavsett hur långt man tar sig här i livet, så är inget gratis. I alla fall inte om det är värt något att ha.
Förutsättningar hos förare, hund eller som helheten i ekipaget, gör att ”toppen” troligtvis aldrig kommer nås, men det innebär ju inte att man inte kan ha kul på vägen. Om man bara inser sin begränsningar och gör det bästa utav vad man har, så kan man faktiskt ta sig långt mycket längre än vad man trodde från början. Lite som att sikta mot stjärnorna, landa i trädtopparna och njuta av det fria fallet däremellan.
Jag har fått kämpa i motvind, både i verkliga livet och när det kommer till hundträningen, men vet ni vad? Jag har aldrig någonsin gett upp, för ingen ska få tala om för mig vad jag kan och inte kan göra. Hur man klarar det vi kallar livet, är i mångt och mycket en fråga om inställning, för om jag förutsätter att saker och ting ska barka käpprätt åt h-vete, så kommer det också göra det. En sak är nämligen säker – om du tror du kommer lyckas så finns det en risk att du har fel, medan om du tror att du kommer misslyckas, så kommer du garanterat få rätt.
Jag har nära vänner, som kämpar med att bara leva, men de vägrar låta sina sjukdomar definiera vilka de är. Jag vet de vars liv ständigt möts av den ena brutala motgången, efter den andra, men de kan ändå se ljust på tillvaron och om dessa människor trots detta kan hitta guldkornen, så borde väl vi kunna göra det när det kommer till vårt tävlande också. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar