Många hade säkert sagt ”vilket retligt tredjepris” och visst ville jag naturligtvis helst ha en etta (speciellt när man kör nästan 30 mil enkel resa), men ändå kände jag mig mer än nöjd med min trea när jag satt i bilen hem från provet i Boxholm. Jag tänker ju fler stolpe ut vi har, desto närmre kommer vi stolpe in.
Provet började med en dubbel på land för min del. Inte speciellt långa den här gången heller, men fåglarna landade i kuperad terräng och riktmärkena var mer eller mindre obefintliga. Tyvärr markerade Xanté inte den först kastade ordentligt, så efter att ha spikat den sist kastade, så fick jag gå in och hjälpa honom att hitta rätt ställe.
Vidare till den kluriga vattendirigeringen. Inte speciell lång med sina c:a 50-60 meter, utan svårigheten låg i att änderna låg i ett vassområde, men på vägen ut så passerade hundarna en annan närmre vass som drog mer. Det i kombination med att man mer eller mindre skickade längs med land, istället för rakt över till andra sidan, fällde många.
Min strategi var hela tiden att skicka ut i sjön, mot näckrosorna som fanns där (dessa låg nämligen i jämnhöjd med området han skulle till och gav mig dessutom tillräckligt med spelutrymme för att inte gå in för tidigt) och den höll jag mig till. Lite osäkert precis i början, innan han fattade vart jag ville att han skulle bli av, men sedan tuffade han på fint. Jag valde att berömma honom med ”bra” när han var på rätt väg, precis som jag gör när vi tränar och när han väl kom ut på rätt djup, så vinklade jag in honom i vassen. Inga bekymmer och även om han fick söka ett tag, så låg han mer eller mindre i rätt område hela tiden. Grym förbättring mot förra helgen.
Vi blev sedan placerade vid vattnet, medan vår parkamrat fick köra söket. När den hunden var på väg in med sista viltet, så fick vi vår markeringsuppgift. Jag är otroligt nöjd med att han denna gången siktade in sig på den sista markeringen och inte velade fram och tillbaka, som han gjort på de sista proven. Lämnade av fint i hand och fokuserade på nästa uppgift. Vad som hände sedan vet jag inte, för anden syntes tydligt där den låg med bröstsidan upp.
Xanté låste nämligen fint på markeringen, men väl nere i vattenkanten så sladdade han till, som om något stört honom och tittade frågande på mig. Jag tryckte till med ett ”yah”, varpå han valde att ta bryggan ut istället. Smart val tänkte jag, då anden låg max 15 meter rakt ut från bryggans kant, men när bryggan (som var en flytbrygga), började röra på sig, så tappade han uppgiften helt. Provade att trycka i honom med både ”ut” och ”yah” och när inte det funkade så valde jag att ta hem, för att skicka om. Än en gång valde han bryggan och än en gång stannade han precis vid kanten. Tillslut fick jag ändå i honom, men ettan var i och med detta långt borta.
Sökarbetet kan jag absolut inte klaga på och han tömde söket, som om han visste exakt var alla låg och när det kommer till den avslutande landdirigeringen, så gjorde han den kanske inte helt perfekt, men han tog alla tecken och signaler, vilket jag är otroligt nöjd med.
På lördag är det dags igen och tills dess måste markeringsarbetet sitta. Allra helst när det kommer till vattendelen. Fem dagar – ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar