”En hund som utför ett förtjänstfullt retrieverarbete. Brister i samarbetet vid vattendirigering och bättre marktäckning önskvärt på fältarbetet. En god markör, bra vilthantering.”
Dagens prov medförde ytterligare en tvåa till samlingen, men om Xanté dabbade sig förra gången när han lättade på rumpan vi markeringsabetet, så var det min tur denna gången. Det inledande landarbetet var riktigt bra – bra markeringar och en grym landdirigering. Den var verkligen spikrak. Wiiieee!!!
Passiv och sedan vidare till en dubbel på vatten. Ingen direkt vinkel mellan markeringarna, men heller inte på linje (samma på land), så på vägen ut hade han svårt att låsa på en, men valde tillslut den på blankvattnet. När jag sedan skickade ut honom på nummer två, så var han lite osäker på vilken han hämtat. En bit ut tog han däremot ett beslut och satte sikte mot en ljus ”rotvälta” på andra sidan. Ett bra drag till markeringen, som han hittade ganska enkelt när han väl kom ut på djupet. Ett dåligt dito när det senare skulle komma till dirigeringsarbetet.
Innan det var dags för vårt avslutande arbete (sök och dirigering), så väntade 20-30 minuters passivitet, medan parkamraten fixade sök, vattendirigerging och markering. Inga problem alls Xanté var coollugn där han låg och när det väl var vår tur, så började han söket fenomenalt. Tre snabba vilt in och sedan var det dags för vattendirigeringen. Han låste fint på den punkten jag valt, men knappa 15 meter ut mindes han den där ”rotvältan” och lämnade min linje. Jag fick snabbt ta ett beslut, säga nej och dirigera om eller låta honom gå på och sedan stoppa och vinkla vänster. Jag valde fel.
När Xanté fått simma så länge åt det hållet han trodde var rätt, utan att jag hindrade honom, så ansåg han att han visste bättre än jag och gick helt enkelt ur hand. Eftersom det inte var någon mening att försöka stoppa honom, så fick jag lita på att jag skulle kunna styra honom, när han väl fick markkänning och det gick. Ett tag i alla fall, för tyvärr försvann han in växtligheten och jag fick försöka lokalisera honom via hörsel, vilket gjorde att min tajming sög. Det i sin tur ledde till att han snabbt kunde förflytta sig osedd på land och därmed snabbt komma ur rätt område.
På plussidan (man ska alltid hitta en plussida), så klarade han ändå av många stopp och dirigeringar, utan att för den sakens skull hänga läpp och tillslut så fick vi faktiskt in anden och vi gick vidare till de avslutande tre vilten i söket. Om det sedan var all styrning på dirigeringen eller om det berodde på att vi inte brukar dela upp söket i två omgångar vet jag inte, men proppen gick lite ur honom. Han sökte på, fast utan den målmedvetenhet han brukar ha i sitt arbete. Två vilt till fick vi in och vi hade säkert kunnat jobba in det sista med, men domaren hade sett tillräckligt för en bedömning och bröt oss.
Första reserv till nästa helg och sedan ett prov i Danmark med garanterad start. Efter det handlar det om tur vad gäller att komma med på prov. Och gör vi det, då ska vi banne mig inte falla på målsnöret. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar