Idag passade vi på att ta en kort tur till Oskarströms BK, för att träna lite hund. Limpan var först ut och Lasse kommenderade oss genom trean (slog ihop metallen och hopp apport, till hopp apport metall). Den lilla damen bjöd på en riktigt härlig attityd hela programmet igenom, med bl.a. bra fart till rutan, en fantastisk inkallning och ett grymt vittringsarbete. Håller detta i sig, så bådar det riktigt gott inför Augusti-Oskarn.
Även Tila fick sig ett pass. Vi började med lite fotgående för att värma upp och sedan blev det till att traggla ruta, konskick och dirigering. Det märks att jag lagt mycket fokus på dirigeringen på sistone, för det första rutskicket fattade hon inte alls. Vimsade runt en del innan polletten trillade ner och hon lokaliserade rutan (skönt med en hund som har hyfsad ordförståelse).
Vidare till dirigeringsapporteringen och här märks det stor skillnad på höger och vänster. Vänster är mycket enklare och hon tar ut vinkeln ordentligt, men när jag sedan ska skicka åt höger, så svänger hon runt för mycket och får därmed syn på mittapporten. Ett ”nej” från min sida gjorde att hon blev osäker i konskicket och vårt ”tävlingsproblem” där hon sätter sig vid konen, kom genast fram (något som kan vara bra att tänka på i skarpt läge). Ett ”nej” på det också och omskick, gjorde att hon tänkte rätt, vilket naturligtvis genererade massor av beröm och en mäkta nöjd hund.
Som avslutning testade vi en vittring. Här hemma har det gått riktigt bra (ja, faktiskt sedan tävlingen i Kungsbacka, där jag belönade henne på plan genom att kampa med pinnen) och vår träning har gjort att hon har jobbat metodiskt ute bland pinnarna. Samtidigt så är det inget som är säkert, så att testa den på ”ny” plats när hon är lite trött i mössan, gör ju att man får ett ganska bra kvitto på hur vi ligger till.
Jag valde att inte göra den tävlingsmässig, dvs det låg betydligt fler pinnar ute än på tävling, eftersom jag inte vill trigga hennes plockepinn-tänk. Ju mindre pinnar, desto mer värdefulla blir de. Lasse hade lagt en linje på sex pinnar och bakom dessa låg resterande pinnar i en stor hög. Första tanken var nog att bara ta en i högen, men när hon sprang förbi linjen, så fick hon min vittring i näsan och kom på andra tankar. Jobbade fantastiskt fint och hittade snabbt min pinne. Grymma lilla hund!
När vi ändå hade tillgång till en stor klippt gräsplan, så medan Lasse & Vannis nötte konskick, så passade jag och Xanté på att träna ”ut”-övningen vi fick lära os hos Jens & Sofia. Det är minst två veckor sedan vi körde den och innan dess har vi bara tränat en handfull pass, men det känns som om han fattat konceptet och sista skicket var ett klockrent skick 50-60 meter rakt ut bakåt. Nu ska vi bara träna vidare på denna övningen, befästa/kräva stoppsignal, nöta närsökssignal och fortsätta med våra dolda dirigeringar. Får vi ihop de delarna och söket/markeringarna sitter, jag då kommer ettan sitta som en smäck. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar