Då har jag landat både på hemmaplan och mentalt efter helgens SM-bravader. Måste säga att jag är sjukt imponerad över hur välarrangerat detta årets SM var – bra skyltning till tävlingsområdet, utmärkta tältplatser och snabb prisutdelning efter genomfört kval. Att man dessutom fick marscher in till egen låt och spexa lite, gjorde knappast denna sporten mindre publikfriande.
När det kommer till min och Tilas prestation, så tror jag faktiskt inte jag kan vara mer nöjd. Jag förde henne fint och hon var lyhörd. Visst, vi hade några ”om bara inte om fanns”-missar, men vet ni vad?! Det bekommer mig inte ett dugg! Vi gjorde vårt bästa och vi gjorde det bra! På kvaldagen så var det vi som gick ut som första ekipage och det gjorde vi med den äran. Länge låg vi på pallplats och efter dagens slut, så slutade vi som 10:e bästa ekipage i Sverige. En liten miss på inkallningen över hindret gjorde att vi tappade 2.5 poäng i snitt, vilket istället hade gett oss en 2:a plats till finalomgången. Vill ni se kvalfilmen så klickar ni HÄR.
Tar vi dessutom bort samma miss vad gäller inkallningen i finalen, samt islaget på sista hindret (6.75 poäng) så hade vi faktiskt vunnit SM och det mina vänner är ett ganska trevlig ”om om inte fanns”. Säkert finns det de som hade varit bittra över detta, men inte jag. För mig räcker det faktiskt att veta att vi ligger i topp när det verkligen gäller och efter helgens ”rallyboost”, så är jag faktiskt motiverad att försöka ett år till. När allt kommer till kritan, så är inställning a & o!
Just nu är det dock fredagens elittävling som hägrar. Hur mycket vi hinner/kan träna, låter jag vara osagt, men vi kommer göra det bästa i alla fall. Jag menar ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar