Igår kom Johan och Falcon ner för ytterligare ett pass jaktträning och eftersom både de och jag ska starta på KM nästa vecka, så passade vi på att träna lite vilt genom att lägga ut ett dolt sök. Terrängen i sig var ganska svårsprungen (ojämnt underlag med högt gräs) och för att hitta fåglarna, så hade de noll nytta av hög hastighet – något båda två anammade, utan att för den delen jogga runt i markerna. Vi valde (läs jag) att köra Falcon och Xanté växelvis. För Xantés del i och med att han har en parhund i ÖKL och för Falcons del för att få lite dragning ut i fall det skulle behövas (det behövdes inte).
Xanté skötte sig ypperligt och jobbade både snabbt och metodiskt. Hittade snabbt och sökte hela tiden nya områden. Fastnade heller inte i gamla legor, utan konstaterade bara snabbt att där var tomt och letade sedan vidare. Sista skicket, när det bara fanns en fågel kvar ute, visade sig bli ett tomsök eftersom jag räknat fel, men det var inget som bekom honom. Lite beröm från mig och Xanté var nöjdast i stan. Nja, det sista kanske var en sanning med modifikation. Nöjdast i stan var nog Johan och det med all rätt. Vilken utveckling på bara en vecka! En gång behövde han säga till Falcon att man kommer hela vägen in med vilten, för efter det fick han allt i hand. Fint sökarbete, spontana upptag och sedan direkt hem till husse för att lämna av. Snyggt jobbat killar.
Innan vi åker på fredag morgon, så ska jag försöka peta in några dirigeringspass (både på land och vatten), samt lite kluriga enkelmarkeringar. Förhoppningsvis får vi även lite tid över i Norrtälje så vi kan köra några pass där med, men på det stora hela så känns det hyfsat stabilt. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar