TRÄNING GER RESULTAT

Gårdagens elittävling i Varberg handlade mer om kvitton, än någonting annat. För min och Tilas del så ville jag veta var vi stod i vår träning och när det kom till Lasse och Havana så ville vi se om Lasses dubbelkommandon fortfarande behövdes samt om deras fria följ utvecklats.

Lasse och Vannis var först ut. Uthållighetsträningen har gjort skillnad och början av fria följet var riktigt bra. Lasse gick precis som på träning och det syntes. Dock är språngmarschen fortfarande deras akilleshäl och därmed även prio ett till onsdagens tävling i Smålandsstenar. Förutom en bra start på programmet (i och med det fria följet) så behövdes inte ett enda dubbelkommando vid nedlägganden, inkallning eller konskick (om man bortser ifrån omdirigeringar då alltså), vilket också belönades med deras första pris i eliten – ett välförtjänt tredjepris. Stort grattis älskling! Det var ni väl värda.

Tequila förvånade mig med en fantastiskt fin helhet och ett tempo som hon aldrig haft tidigare, under vår ”lydnadskarriär”. Omdirigering till konan i dirigeringsapporteringen gjorde att vi nollade det momentet och ett lyft i fel pinne, innan rätt dito kom in i vittringen gjorde att vi nollade även det. Utöver det hade vi inte ett enda betyg under åtta och eftersom jag vet att vi har snitt åtta på även de nollade momenten, så vet jag att förstapriset inte är långt borta, vilket känns väldigt lovande.

Vårt största problem i nuläget är hennes uthållighet. Hon har inte gjort ett helt elitprogram på drygt tre år (det förra var uppdelat i två omgångar), vilket märktes. Huvudet kopplades inte på till en början i vittringen och även om vi inte tränat det momentet, så vet jag att hon kan det – bara hon är pigg. Att hon ens fixade fjärren är en gåta. På filmen syns tydligt att hann nästan står och sover och ändå kämpar hon för att vara mig till lags. Älskade lilla hund.

Imorgon kommer det bli några konskick och eventuellt någon vittring. I övrigt vilar vi oss i form. För Lasses del blir det till att träna språngmarsch och befästa zätat. ”Hur svårt kan det va?!”.

Lämna en kommentar