Gårdagens båda rallytävlingar med Tila på fantastisk känsla. Jag märkte direkt att den lilla lydnadsträningen vi gjort, har åstadkommit stor skillnad. Positionen i fotgåendet var långt mycket bättre än på länge, halterna satt som en smäck (utan att jag behövde knäppa fingrarna för att hon skulle sätta sig) och konskicken var grymma. Bäst av allt var ändå känslan – fullt fokus på mig och en härlig attityd. Oslagbart!
Limon fick hänga på hon med. Inte så mycket för att försöka oss på några grymma poäng, utan snarare på att träna på att tävla. Även om hon första rundan var lite ofokuserad från och till, så var det stor skillnad även på henne. Även här märktes det att lydnadsträningen gjort skillnad. Fina halter (på gott och ont) och inte så mycket låsningar på saker runtomkring, som innan och även om hon var trött på eftermiddagen så kämpade hon väl.
Jag är grymt nöjd med bådas prestationer och det var längesedan det kändes så kul att tävla hund. Tänk var enkelt allt blir, när man inte tävlar för poäng, utan för att det är kul. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar