Ja, lite så känner sig nog Limon nu. Borta är hennes bekväma vardag, där hon har jobbat om hon har haft lust och istället måste hon nu fortsätta tills jag säger något annat. Men även om hon just där och då tycket att livet känns lite pestigt, så är jag övertygad om att hon efter varje träningstillfälle växt flera centimeter.
Idag blev det ett ängssök med elva dummies ute och Limon fick se när jag kastade ut dem. Totalt fick vi in tio stycken – de fem första och de två sista kom in i en flygande fläng, medan resterande fyra var en viljornas kamp. Hon provade allt från att ställa sig och fråga, till att vilja ”fly” hem och slutligen sitta som fastfrusen vid min sida. Som tur är så har Tila redan testat mestadels av dessa alternativen och eftersom jag vet vilken skillnad det gör om man inte viker ner sig, så var det ganska lätt att varken tappa humöret eller ge efter.
Tillslut insåg hon, att enda chansen att göra mig nöjd var att fortsätta jobba, ja då var det ju helt plötsligt inga bekymmer längre. Fart under tassarna och näsa på är en mycket trevlig kombination. I alla fall om du frågar mig. Limon däremot kommer nog sakna sitt liv som socitetsdonna, med allt vad det innebär.
Lämna en kommentar