Gårdagens elittävling med Xanté gick väl inte riktigt som tänkt. Jag trodde nog ärligt talat jag skulle få med mig en champion hem, men så blev det alltså inte. Det tråkigaste var inte att vi inte fick något förstapris, utan att det var absolut noll känsla på plan och jag har absolut ingen aning om vad som hände. Visst, jag var nervös, men det är jag å andra sidan alltid, så det ska inte spela någon roll och det hade kunnat bero på ny miljö, om det inte varit så att vi varit där och tränat i början på veckan (samma plan) och då var han grym.
Under uppvärmningen så kändes han toppen, men ju närmre plan vi kom, desto mer zoomade han ut. Flackande blick, allmänt ofokuserad och svår att få med mig. Faktum var att han påminde om den Xanté jag tävlade i Burlöv, fast mindre klängig. Då trodde jag trött, men det borde han inte varit igår, så det känns inte heller som en giltig förklaring. Någon sa att där fanns mycket vilt och visst, vinden kom från skogen, men jag köper inte det heller. Kanske får jag bara köpa att saker händer, utan att det finns några enkla eller tydliga orsaker och helt enkelt gå vidare.
Fria följet var tillbaka på ruta noll, på läggandet i zätat så nosade han hela tiden och hans nya paradnummer konskick, funkade inte alls som det brukar. När jag skulle skicka honom till rutkonan, så tror jag faktiskt inte han såg den överhuvudtaget (och han var inte ensam om det). Däremot hade han full koll på rutan, så när jag sedan skulle dirigera honom till vänsterapporten, så ville han till rutan istället. Fjärren slutade med total låsning och huruvida det berodde på att jag gått ur tävlingsmode eller inte, låter jag vara osagt och det är lite så, att ska det skita sig, så kan det lika gärna göra det ordentligt.
Naturligtvis så hade vi en hel del guldkorn med oss också och vill ni se hur det gick för Lasse och Havana, så hittar ni det HÄR.
- Alla skiften rätt i zätat, bra stadga och fina upphämt.
- Snygg hopp apport, där jag passade på att utmana ordförståelsen, genom att kasta snett.
- Bra sorteringsarbete i vittringen, trots att pinnarna låg ganska tätt och trots att han råkat putta den rätta pinnen kloss inpå en annan pinne.
- Han vill göra rätt, trots att han för dagen inte riktigt förstod vad jag ville.
Fram till slutet på maj så kommer kommer jag minska antalet lydnadspass och istället lägga mer fokus på jakten, eftersom ett öppenklassprov i Danmark hägrar. Självklart forsätter vi fila på fria följet, rutan, dirigeringen och fjärren, för tanken är att hitta känslan till nästa tävling och då jäklar ska allt sitta. ”Hur svårt kan det va!?”.
Lämna en kommentar