Alla vi som tävlar rallylydnad vet hur lätt det är att tappa fokus och därmed även hunden. En millisekund där tanken flaxar iväg och så får man ett poängavdrag. För den som strävar efter godkänt så har man fortfarande marginal att rädda sitt resultat, men för oss som jagar SM-poäng så kostar det misstaget oss en chans att avancera på kvallistan och därmed säkra en plats på SM.
Att jaga SM-poäng är naturligtvis självvalt, men aldrig trodde jag att kvalpoängen skulle bli så galet höga, som de är i dagsläget. Var inne på SBK Tävling och räknade ut snittet på den som låg på sista plats för ordinarie deltagande på SM och fick en smärre chock. I nuläget behövs ett snitt på 97.6 poäng för att komma topp 50 i Sverige. 97.6 poäng?! Och då kommer denna siffra troligen höjas, med tanke på antalet tävlingar som är kvar. Say what?!
Ursäkta språket, men vad fan är det som händer?! Visst att det finns många duktiga ekipage runt om i Sverige, men man har alltså inte ens råd med ett förarfel, för då har man ingen suck att ta sig till SM? (Jag hade inte sagt något om poängen hade varit så höga på SM också, men så är inte fallet).
Gårdagens andra tävling med Tequila var i stort sett prickfri, förutom en liten miss. Missen till trots så var jag sjukt nöjd med hennes attityd och fokus. Jag handlade henne bra, men för en liten millisekund så tappade vi varandra. En millisekund och vi hamnade på 97 poäng. Alla vi som tävlar vet att det är ett grymt fint resultat, men i SM-sammanhang? Helt värdelöst! Hur gick det till?
De senaste tävlingarna har jag haft riktig oflyt med Bacardi. Förra helgen slog hon i svansen i hinderstödet och igår förmiddags kraschade hon in i hindret, för att hon hade för mycket fokus på mig och därför inte såg det. Det i kombination med min fläckvis otydliga handling av Tila och Limons oförklarliga låsningar inne på banan, gjorde faktiskt att jag igår starkt övervägde att lägga ner rallyn. Det ska vara kul att tävla, men när poängen blir det som räknas, så är det faktiskt inte kul längre.
Som tur var stannade jag. Jag gav mig fan på att kunna hantera Bacardi trots allt springande (spring och snurr triggar henne enormt), jag hade bestämt mig att inte slarva en sekund inne på banan med Tequila och jag skulle inte tänka på poäng. Jag lyckades nästan fullt ut. Jag höll mig till planen och det var vinst nog.
Vi har några tävlingar kvar, men drömmen om att kvala Limpan till årets SM, får nog förbli en dröm. Faktum är att jag ärligt talat skiter i om jag lyckas eller inte lyckas kvala Tila och Bacci. Jag vill inte att det bara ska vara poängen som räknas. Jag vill att det ska vara kul att tävla och därför kommer jag inte tänka på poäng de tävlingar som kvarstår, utan hitta svårigheterna för mig, för mina hundar och sedan lotsa oss igenom banan på bästa möjliga sätt. Lyckas jag med det, då kommer jag vara nöjd. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar