Det är banne mig inte lätt att tävla hund när man är yr och mår illa, men trots att jag inte var som vanligt så skötte sig tjejerna fantastiskt bra. Bacardi höll sig på mattan, Tequila blev inte låg och Limon skötte sig med den äran. Jag lyckades (mitt mående till trots) vara en hyfsat tydlig förare åt mina hundar, men idag hjälpte inte det och där Xanté haft stolpe in på sina tävlingar, så hade vi stolpe ut.
Bacardi var först ut och dessutom när jag mådde som sämst. I vanliga fall är det en ganska dålig kombination, som gör att hon går upp i stress och blir ohanterbar. Idag lyckades vi ändå på något sätt hålla ihop båda två och jag förde henne felfritt runt banan. Ja, bortsett från svansens islag i hindret då. Ett högt metalliskt ”klong” hördes när jag kallade in henne över hopphindret. Typiskt, för även om jag inser att det är i stort sett omöjligt som domare att bedöma vad det är som slår i och självklart ska ingen skugga ska falla över domslutet, så känns det samtidigt som otroligt sura poäng att tappa – speciellt för en glad och yvig svans.
Limpan var näst på tur. Hon kändes fokuserad och med på uppvärmningen. Snabba, distinkta sättanden på båda höger och vänster sida. Det bådade gott, så döm om min förvåning när jag tappade henne på väg till startskylten. Något som gjorde att jag tappade fokus och därmed blev slarvig som förare. När hon sedan fick en felövning, följt av att hon hoppade upp på mig (osäkerhet), så valde jag att skita i tävlingen. Istället satsade jag på att göra det till en bra upplevelse för Limon och när hon gjorde en grym 360° höger på höger sida, så diskade jag oss genom att klappa om henne. Visst jag hade kunnat skita i det och ta de sista skyltarna, men tävlingar finns det gott om – det viktigaste är ju faktiskt att ha kul!
Tila var sist ut i detta ”misslyckade” SM-gäng och inte heller här ville det sig. Förde henne bra, men på en av skyltarna missförstod hon mig och istället för att sätta sig, så gjorde hon ett kanonfint läggande. Note to self – gör inte misstaget att vara otydlig i ditt försök att vara tydligare. När jag klämde i med ett nytt sitt-kommando, så inser jag nu i efterhand att det lätt kunde tolkas som ett ligg. Speciellt med et lätt ofokuserad hund som bara lyssnar på ”i”. Skit också!
När man satsar på SM så räcker tyvärr 95 poäng inte långt. Så visst, även om jag är sjukt nöjd med vårt teamwork, så är det med en touch av bitterhet som jag lägger ytterligare ett hinderislag till min och Bacardis samling. Na well, bara att bryta ihop och komma igen, samt inte glömma att det finns många gånger där man istället får med sig viktiga ”gratispoäng”. Nu är det bara att ladda om till nästa helg, få styr på yrsel, för tydliga kommandon och flängande svansar. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar