Igår fick bli sista träningspasset innan lördagens tävling. Tanken var väl inte att köra igenom hela eliten, men samtidigt så är jag glad att jag gjorde det. Bästa kvittot är att detaljerna börja sitta riktigt bra och tillsammans med hans redan fina helhet, så bådar det riktigt gott inför framtiden. Filmen är från i måndags, men känslan var densamma. Bra fokus i fria följet och i zätat. Grymt fina konskick, samt skick till ruta och apport. Inkallningen – super!
Dessutom utmanades han både på hopp apport, där jag medvetet kastade apporten galet snett, samt i vittringen, där Ewa lade ut massor av pinnar på rad. Jag såg att alla pinnarna stressade honom och han sökte både stöd av mig och Dea. När han inte fick någon support, var han nära att bara gripa en, men så kom han plötsligt på sig själv och började jobba metodiskt. Hur häftigt som helst att se.
När vi sedan kom till fjärren, så såg jag hur han började tänka själv efter ett par skiften. Inte så att han funderade på att göra ett eget skifte, utan snarare ”här kommer nog snart en belöning” och så låste han sig. Inte bra! Kostsamma dubbelkommandon kan vi vara förutan (speciellt när vi fått till riktigt bra skiften), så det blir till att köra några uthållighetspass, där jag blandar och ger friskt mellan de olika skiftena. På lördag ska det sitta! ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar