Limon mattas ganska snabbt mentalt och därför är det extra viktigt att jobba på uthålligheten (både fysiskt och psykiskt), så idag tog jag med mig det tre yngsta till Toftasjön för lite sökträning. Kuperad terräng för att utmana såväl fysiken som huvudet.
Alla fick titta på medan jag lade ut viltet och först ut var Limpan. Hon for ut på djupet och fann ganska snabbt en and. Spontant upptag och direkt in. Nästa fågel som hittades var en kråka, men eftersom Limpan tyckte den var lite meckig att få ut ur snåret, så tänkte hon lämna den. Den gubben gick inte och efter en tillsägelse, så plockades den upp och kom in.
Ut igen och hon stöter på ytterligare en kråka. Samma sak – hon väljer att lämna. Nu var måttet rågat. Jag vet att hon inte har några problem att plocka om hon har lust, så då lämnar man inte bara för att det finns bättre saker att välja på. Visade mitt missnöje och visade tydligt med mitt kroppsspråk att jag inte blir nöjd om jag måste säga till att man ska plocka upp.
Naturligtvis blev Limpan osäker och det krävdes ett par omskick innan hon kom igång med sökarbetet. När hon sedan hittade kråka nummer tre och plockade den spontant, så blev hon istället varse om hur glad jag kan bli, bara man tar rätt beslut. Efter det kom allt vilt in i en flygande fläng. Spontana upptag på allt, även råkan och inga problem att skickas ut i området gång på gång. Allt som allt åtta av åtta vilt hem till mig.
Näst på tur var Xanté, som än en gång överraskade mig genom att faktiskt springa dit jag riktade honom. Vi kan väl lugnt påstå att det inte varit hans starkaste egenskap innan. Istället har han tittat dit jag pekat och sedan sprungit dit han själv velat, men idag ”lydde” han varje gång, vilket också gav utdelning. Alla vilt hem.
Havana fick samma antal fåglar, och hon jobbade på riktigt fint, men när jag skickade ut henne näst sista gången så märkte jag att hon mattats och när det sedan kom till sista fågeln så kom hon aldrig tillräckligt långt ut på djupet och gav upp. Ger man upp, så får man inte jobba vidare och istället testade jag Limpan. Jag gick ut en bit i söket och skickade. Hon tog nya områden, men även hon hade problem att komma ut på djupet. Däremot så kom hon aldrig in och så länge man jobbar, så får man fortsätta. Kallade in henne och skickade om. Hon cirklade i rätt område, men missade med en hårsmån (eller jag antar det, eftersom jag inte kunde se dit ut). Tänkte jag testar en sista gång och vips så fick hon lite extra energi, letade sig ut ytterligare en bit och hittade anden. Lycka!
Ikväll ska vi till SSRK´s samträning. Det kommer bli bra med lite nya marker, nya störningar och förhoppningsvis lite vitfågel, som vi inte kört sedan i höstas. 3.5 vecka kvar till eventuell provstart och det känns som vi är på rätt väg – ”hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar