Våren är alltid lika spännande i det här hushållet. Rallytävlingar, lydnadstävlingar och jaktprov – allt i en salig blandning. När man håller igång så många grenar samtidigt, så gör det ju att träningen spretar lite, men vad gör väl det om hundra år. Vi gillar att variera oss helt enkelt och de senaste dagarna har jag och Limon pausat rally-/lydnadsträningen och istället fokuserat på en (förhoppningsvis) start i NKL på B-prov.
Efter höstens jakter är fasaner och änder förståeligt nog favoriter, vilket innebär att svart- och eventuellt vitfågel inte står högt på listan. Kaja, kråka och råka är därför upplockade ur frysen och det är nu solklart vilken rangordning hon har på dessa fåglar. Kaja är hur spontant som helst, kråka funkar helt okej, råka är fruktansvärt och jag förstår henne, för fy f-n vad de luktar illa.
Även om råka sällan är med på prov, så vill jag ju inte tappa en eventuell etta, bara för att det inte passar damen. Igår lade jag ut en dolt sök och vittrade upp sökområdet med en råka. Efter att ha släpats genom hela söket, så kan jag väl inte direkt påstå att den blev attraktivare, men jag slängde trots detta ut den i söket.
Den blöta råkan var självklart den första hon stötte på. Jag ville se vad hon gjorde och hon funderade på att ta den, men valde sedan att lämna. Brydde mig inte så mycket om det, utan lät henne fortsätta jobba. Hon hittade ganska snabbt en kråka, vilken hon plockade spontant och kom in med. Belöningen var blöt kattmat och på nästa skick så var hon därför nära att ”glömma av sig”, men precis innan hon plockade råkan, så kom hon på andra tankar.
När hon sedan valde att lämna nästa kråka, för att den låg lite knöligt till (inkastad i en risbuske), så tyckte jag nog att det räckte. Sa till henne att ta den, vilket hon naturligtvis gjorde. Skickade henne sedan till råkan och krävde samma sak. Båda kom in och båda belönades med kattmat. Fågel fem och sex, båda kajor, plockade hon spontant och vände in direkt. Hade en råka kvar i söket och skickade henne därför avsiktligt åt det hållet. Hon hittade den ganska snabbt och till min lycka så var hon helt spontan. Inte nog med att den låg i hallonsnår och därmed utmanade henne lite. Hon hade dessutom lite problem med strömtråden (självklart ingen ström på) på tillbakavägen, men trots detta släppte hon inte sin apport, utan gnetade på hem till mig. Kan lova att det blev jackpott!
Idag blir det lite vila och sedan kör vi ett nytt pass imorgon. En månad till provstart. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar