KENNEL BLÅGUL

Nej, riktigt så illa är det inte, men jag ska inte sticka under stol med att jag innerst inne hoppats på ett förstapris. Eller åtminstone en bra känsla. Nu uteblev liksom båda – åtminstone till en början, för så här i efterhand finns det så otroligt mycket jag är nöjd med. Att vi dessutom vann domarens pris med motiveringen ”jag gillar glada hundar och Hanna, dina hundar är alltid glada!”, gör ju knappast saken sämre.

• Sitt i grupp 10 p – inget att orda om där inte.
• Platsliggande 6 p – han lade sig på mitt kommando och låg kvar när de andra satte upp sina hundar. Galet nöjd! Däremot valde han att hoppa upp på mig, istället för att sätta sig, så i kombination med lite nosande så blev det inte så mycket kvar poängmässigt.
• Fotgående 6 p – kan väl bäst beskrivas med K.A.T.A.S.T.R.O.F. Han missade helt starten och släpade. Händer typ aldrig och det gjorde att jag tappade fokuset helt, men att få kommentaren ”bra sakta marsch!” av en domare jag respekterar värmer gott i mattehjärtat.
• Zäta 0 p – vad ska man säga?  Totalt hjärnsläpp från min sida sett. Står ändå och försöker kolla vilket håll jag ska vinkla åt och hittar mina koner. Eller jag tror mig hitta dem, för när jag gör första vinklingen så tycker jag det var otroligt långt till nästa kon, vilket naturligtvis berodde på att jag svängt fel. Förutom missad start även här, så skötte Xanté sig fint. Rätt skiften, fin stadga och helt ok fotgående. Skäms matte!
• Inkallning 6.5 p – här börjar jag fatta att något inte står rätt till. Om man bortser från att han lade sig lite långsamt, så hade han ett riktigt ”lufsigt” tempo och steg i ställandet, samt att han satte sig bakom mig i ingången. Dagens smalj? När jag lyckas lägga honom mitt i markeringen till vittringen och han förvånat tittar på det båda strecken på var sida armbågarna.
• Rutan 6 – han gör ett helt okej konskick och ett grymt rutskick, däremot så når jag inte fram till hans trötta hjärna och det slutar med att jag måste dirigera om honom eftersom han hamnat utanför. Ligger fint, tjuvar inte, men har en slarvig och ofokuserad ingång.
• Dirigeringsapportering 6 p – klockrent konskick, sedan krävdes tre kommandon för att få honom därifrån, men då gjorde han det riktigt fint. Även här sätter han sig rakt, men en bit bakom.
• Hopp apport 8.5 p – apportbocken far all världens väg och här inser jag hur trött han är, när han travar sista biten innan återhoppet och sätter sig  bakom mig.
• Vittring 7.5 – tror det står tugg och sitt bakom. Bortsett från det en otroligt fin sortering och direkt gripande när han hittar min doft. Dessutom har vi avancerat från regelrätt tugg, till omtag. Stor framgång!
• Fjärr 6.5 – nosar och även denna tävlingen behövdes ett extra sittkommando på första uppsättandet. Kan skyllas på mig, som återigen tappade fattningen lite. Inte så mycket på grund av att vi stod en bra bit över 15 meter ut, för det har jag tränat på. Nej, snarare på grund av att sittskiftet redan visades när jag vände mig om, vilket gjorde att jag dividerade med mig själv när jag skulle sätta upp honom. Vi fick även avdrag för att han inte satte sig upp helt, men vad gör väl det när han inte hade en millimeters förflyttning! Gynnsamma skiften javisst (sitt/stå/ligg, sitt/stå/ligg), men i alla fall. På bara några veckor så har jag lyckats få bort förflyttningen i skiftet stå-ligg och bara det är en vinst i sig.

Frågar ni mig så slår det positiva det negativa med hästlängder och idag insåg jag att min lille arbetsnarkoman har en gräns för vad han orkar med. Det har varit mycket lydnadsträning de senaste veckorna, utan tid för någon egentlig vila. I torsdags tävlade vi, fredag till söndag har vi tränat lydnad och förutom detta även kört sökträning. Han hade säkert orkat köra igenom eliten på känd plats, men med ny brukshundklubb och all störning som det innebär, så tog huvudet slut. Inget att varken göra något åt eller för den delen gräma sig åt. Bara att göra om och göra rätt. ”Hur svårt kan det va?!”.