Visst hade jag mina förhoppningar vad gällde ett förstapris på gårdagens elittävling, men jag trodde faktiskt inte vi skulle ha en chans att fixa det. Speciellt inte då jag och Lasse återigen drog startnumren efter varandra. Hur lyckas vi?
Lasse och Havana fick starnummer två och började riktigt fint. Bäst av allt var att hon var trygg i den nya miljön, men tyvärr så blev hon såpass störd av mig och Xanté, att hon helt låste på oss och därmed nollade ett antal moment. Trots det så visade både hon och Lasse att träning ger färdighet och tro mig när jag säger, förstapriset är inte långt bort.
Även Xanté stördes en del av Lasse och Havana, men helheten han visade upp var helt j*vla amazing! Guldkornen var många, men att han inte hade en tendens att tjuvstarta eller tänka själv var nog ett av det bästa. Att vi dessutom fått till skiftet stå-ligg utan förflyttning (självklart inte befäst än) och att han spikade både dirigeringsapportering och ruta är bara grädde på moset.
När vi gick av plan så var jag så nöjd med min kille, men eftersom vi hade ett antal småmissar i bagaget, så trodde jag att vi skulle hamna precis nedanför förstaprisstrecket, så döm om min förvåning, när vi faktiskt satte det. Måhända generös bedömning på sina ställen, men vår insats räckte till 261.5 poäng och en sjätte plats av sexton startande. Wiiieee!
På måndag kan jag absolut inte räkna med några gratispoäng. Bedömningen kommer vara hård, men korrekt. Tills dess blir det fokus på att få till mitt fotgående (går uppenbarligen som en kratta, eftersom han fattar nada på tävling), nöta vidare på skiftet stå-ligg i fjärren, inte glömma att träna sitt i grupp själv, samt träna nedläggande/uppsättande på platsen.
Och viktigast av allt? Inte låta detta förstapriset stiga mig åt huvudet, så jag börjar förvänta mig eller kräva ytterligare ett förstapris, för där är vi nämligen inte än. Nej, målet är att ha kul, inte slarva och att hjälpa min hund i den mån det krävs. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar