Efter gårdagens genomkörare av eliten, så har jag bestämt att revidera min träningsplan. De få större missarna vi gjorde får jag helt och hållet ta på mig själv, för risken att vi istället kommer skapa problem, känns nämligen större än att vi skulle lösa några (det jag måste tänka på är att vara tydligare i min kommendering i zätat, samt att inte slarva med den 90° vinkeln när vi tränar skick till rutan).
Om vi istället för misstagen fokuserar på alla guldkorn, så inser jag vilken extremt lättlärd hund jag har. På bara några pass så har han gjort enorma framsteg.
- Inkallningen var grym – den perfekta kombinationen av fart, stadga och fokus!
- Problemen med att låsa sig vid TL när det kommer till konskicken i dirigeringsapporteringen verkar vi fått ordning på och likaså hans tanke att svänga för snävt vid vänsterapporten (han rundade konen ut och hamnade därför på mitten).
- Trots galet hög fart ut till vittringspinnarna och i mitt tycke helt fel aktivitetsnivå, så sätter han på näsan och kommer in med rätt pinne.
- Förutom det ena felskiftet i zätat, som förövrigt var mitt fel, så gör han snabba fina skiften, utan att för den sakens skull tulla på varken stadga eller fina upphämt.
- Ingen tendens att hitta på egna skiften i fjärren. Puh!
Oavsett hur det går imorgon, så känner jag att vi helt klart är på rätt väg och den enda träningen blir att nöta fjärr, fotgående i kortkoppel, samt skick till rutan där det ligger en boll och väntar, dvs inte så mycket som kan gå fel. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar