En vecka kvar till elittävling för mig och Xanté, så i måndags körde vi igenom momenten i den ordningen som det kommer vara på torsdag. Jag valde att stå nära på fjärren, då jag håller på att pilla på tekniken, samt att ha en boll i rutan (han hade inte sett mig lägga ut den). Helheten finns där definitivt, men vi har fortfarande problem med konskicket till dirigeringen. Det visade sig nämligen att vi omedvetet gjort det för enkelt, så när Dea ställde sig i jämnhöjd med konen låste han helt på henne och jag fick honom inte dit jag ville utan dubbelkommando. Kanske inte det kvittot jag ville ha just nu, men samtidigt så hinner jag åtminstone göra något åt det på en vecka.
Eftersom jag tränar mycket hemma, så blir det inte att jag får till den störningen som kan behövas, så i tisdags åkte vi in till centrum frö lite störningsträning. Jag vet inte vem som hade det tuffast – hundarna eller jag och Dea. Skrikande tonåringar, flaxande änder och frågvisa förbipasserande, allt i en salig röra, men trots detta så gick det över förväntan. Limon fick ett kort fotgående i kortkoppel och jag säger bara vilken hund jag har. Några småmissar, men wow vilken helhet! Det här kommer bli bra!
Jag och Limpan har även påbörjat vittringsträningen. Den här gången har jag frångått vedkorgen, men kört samma princip i soffan med hjälp av soffkuddarna. På bara två pass så har jag redan kunnat avancera till att lägga min pinne bland de andra och hon har valt rätt alla gånger. Dock börjar jag alltid med en ensam pinne bakom kuddarna, följt av en hög framför och min pinne bland kuddarna och jag avslutar alltid med att gömma pinnen. Jag vill nämligen inte att hon ska inse hur värdefull den faktiskt är och det är lätt hänt om man för snabbt lägger ut den bland de andra synliga pinnarna. Skynda långsamt – något jag har svårt för, men i detta momentet är det ack så viktigt. ”Hur svårt kan det va?!”.
P.S. Bortse från klickandet. Ljudet synkade inte som det skulle. D.S.
Lämna en kommentar