Xanté är lik sin mor i mångt och mycket. Mycket tänka själv, mycket energi och helt klart en hund som inte går att vila i form. De senaste dagarnas träning så har han gått från klarhet, till klarhet och det har krävts en hel del för att ”sätta dit” honom.
Häromdagen utmanade jag honom genom att skicka honom mot en dirigeringsapport, som låg i stort sett i samma vinkel som rutan. Igår testade jag om han kunde skilja på kommandona ”rutan” och ”konan”. Inte helt lätt i början och han valde att runda både rutans högra kon, innan han rundade den egentliga konen, men efter att ha ökat på vinkeln mellan ruta och kon genom att gå närmre konen, så fixade han det utan problem.
Om han håller samma fina fokus på tävlingen på lördag, så ska vi kunna klara ett förstapris. Min prioritering är däremot att vara en tydlig och bra förare åt min hund, så vi får fina minnesbilder med oss hem. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar