Igår blev det lite ”ofrivillig” lydnadsvila för hundarna – idag kör vi på som vanligt igen. Limon är en riktig lite glädjespridare och det är så fantastiskt att se henne entusiasm, när hon förstår vad jag vill. Jag började passet med att skicka henne till rutan och hon har fattat såpass mycket att det är något med konerna och rutbanden, men är inte helt hundra på var jag vill att hon ska placera sig.
Första skicket stannade hon precis framför, så jag valde att använda mig av min ”bollgrop” som frusit, för att lägga lite godis i. Lade mer godis,gjorde några direktskick och sedan avslutade jag med att lägga dit nytt godis, men suddade lite innan skicket genom att träna lite annat emellan. Inga problem!
Hoppet funkade hur bra som helst! Visst första gången hoppade hon redan när vi skulle ställa upp oss, men sedan kunde jag både låta henne vänta på min sida innan jag skickade och det var heller inga problem med stadgan på andra sidan. Däremot inbillar jag mig inte att kommandot är befäst. Jag är nämligen ganska övertygad att hon skulle hoppa oavsett vad jag säger.
Fjärren är helt klart på rätt väg den med, men nu när jag skulle filma så blev den naturligtvis inte lika bra, som den på förmiddagspasset. Note to self – träna på att det händer saker bakom Limon, så som diskmaskin som går eller ”tävlingsledare” och belöna bibehållen fokus. Något annat vi också behöver träna på är själva nedläggandet vid sidan. Där jag måste jag vara noggrann med att lägga henne utan att titta på henne. Sådana dubbelkommandon är nämligen mycket onödiga.
Xanté fick ett litet pass han med. Kon- och rutskick börjar bli riktigt bra, men jag måste komma ihåg att han är precis lika signalkänslig som sin mamma. Det tog mig några misslyckade rutskick för att förstå, att han avbröt enkom för att jag släppte fokuset från själva rutan, för när jag sedan höll kvar blicken på rutan, så var det inga bekymmer.
En annan sak jag måste tänka på är att inte träna fjärrskiften för länge och faktum är att jag kommer bara fokusera på skiftet stå-ligg fram till tävlingen. Anledningen är att han börjar chansa och även om han egentligen gör rätt, så gör han det ju inte på mitt kommando. När jag sedan felar honom, så blir han stressad och då försvinner själva tekniken. Det leder i sin tur att jag slarvar med mina tecken och att jag inte bibehåller lugnet fullt ut, vilket gör att han blir ännu mer stressad. Ja, ni fattar. Moment 22 helt enkelt. Hädanefter blir det max 5-6 repetitioner och sedan bryter vi och gör något annat. Problemet är bara att jag ska komma ihåg det i stundens hetta. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar