Att låta Limon härma Xantés rutskick har visat sig vara just den knuffen vi behövde, för att komma i rätt riktning. Igår testade vi igen och på första skicket ser man hur hon fokuserar på rutan, men på vägen dit så får hon syn på Dea som filmar och den störningen blev allt för svår under inlärning (inser helt enkelt att jag gått för fort fram och när vi istället ställer oss närmre, så funkar det fint). Förutom att låta henne härma, så varvade jag emellan att lägga godis i rutan och att på nära avstånd skicka henne från rutans olika sidor. Frågar ni mig, så löser hon allt med bravur. Speciellt med tanke på att vi bara tränat detta momentet dryga veckan.
Varv nummer två jobbade vi vidare med hoppet. Med köttbullar som belöning så fanns det ingen hejd på hennes hoppande. Det var till och med så roligt att hon inte ens hann komma in och sätta sig fot, innan hon hoppade tillbaka över igen. Att tjuva anser jag vara ett lyxproblem. Det innebär att hon har fattat vad jag vill, så nu behöver vi bara lägga lite mer fokus på att träna stadga.
Det allra bästa på hela passet är hur lugn och avslappnad hon är medan de andra hundarna jobbar. En bra av-knapp är enligt mig en av de viktigaste egenskaperna hos en arbetande hund. Det gör att energin läggs på rätt ställe och att orken bevaras i största möjliga mån. Fina lilla Limpan.
Xanté fick testa en inkallning, hopp apport och en fjärr. Mest för att se vilka moment vi behöver lägga mest fokus på. Inkallningen funkar fint. Hoppet likaså, förutom att vi behöver fila lite på greppande av den nordiska apporten, samt ingångspositionen. Dock inget jag behöver slita med, utan istället väljer jag att lägga mitt fokus på skiftena i fjärren. Han klarar av att utföra alla skiften på fullt tävlingsavstånd, men för hög aktivitetsnivå gör att han flyttar framåt, så de närmsta veckorna blir det att nöta muskelminne. Målet? Att kunna genomföra en fjärr den 6:e februari med mindre än en halv längds förflyttning (nu hade han nästan en hel längd) och det slutliga målet är naturligtvis ingen förflyttning alls. Bara att sätta igång. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar