Inlärningen av rutan, hoppet och fjärren är i full gång. Limon älskar verkligen att lära sig nya saker och när hon själv får klura ut vad jag vill, ja då lyser hon upp lite extra. Vad gäller rutan, så har inte mitt vanliga tänk funkat. Hon är för lydig och har inget ordentligt ”frikommando”, vilket gör att jag måste säga ”yah” eller ”varsågod” flera gånger innan det händer något. Inte optimalt helt enkelt.
Nackdelen med att ha ett inlärningssätt som funkat på alla mina andra individer, har gjort att jag fastnat lite i min tankegång, men som tur var kom min valpköpare Kerstin med tipset att låta henne härma en av mina andra hundar, när de utför momentet.
Sagt och gjort, jag tog med mig Xanté upp på plan och satte honom jämte Limon. Först skickade jag honom till rutan, där jag belönade honom och avslutningsvis kallade in honom. Direkt efter fick Limon testa. Skickade henne med ett handtecken (eftersom mina frikommandon inte funkar) och vips så stod hon i rutan.
Gjorde sedan om samma sak en gång till – Xanté först och Limon efteråt. Nemas problemas och utvecklingen som skett efter det träningspasset kan bara beskrivas som enorm. Visserligen har jag fortfarande rutan kvar på samma ställe och det är naturligtvis något vi måste ändra på när det kommer till framtida pass, men i nuläget kan jag skicka henne på ”var är rutan” och hon galopperar glatt in från 15-20 meters håll. Detta på bara två dagar och fyra pass. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar