Fast jag lovat Dea att inte vara nervös på dagens tävling, så slog hjärtat allt lite extra hårt under platsliggningen. För även om jag vet att hon kan ligga kvar i 25 minuter medan Bacardi simmar, så kan ju faktiskt allt hända och speciellt när nerver är med i spelet. Precis som Dea sagt, så hade jag inte behövt oroa mig. Hon låg hur tryggt och stadigt som helst och vi hade med oss full pott från plattsliggningen och tandvisningen.
När grupp två gjorde sitt gruppmoment, så värmde vi upp lite lätt utanför. Det är så härligt och faktiskt lite ovant, att ha en hund som över huvudtaget inte bryr sig om nya miljöer. Hästar som kom och gick, andra hundar som värmde och på vägen in i ridhuset, en skjutdörr som dras igen precis bakom rumpan – allt togs med ro.
Linförigheten började bra, men störningen som följde halvvägs in i momentet (ni hör det tydligt på filmen), blev lite för mycket för en ung hund som bara varit i ridhus en gång tidigare och då utan ”störande” publik uppe på läktaren. Som tur var tappade jag inte fattningen, utan hjälpte henne på rätt spår igen och fortsatte som om inget hade hänt.
Lite extrahjälper från min sida och en oerhört stabil hund, gjorde att vi genomförde en extraordinär debut. Faktum är att det är första gången jag lyckas ta ett förstapris på första starten. Inte nog med det, vi vann dessutom klassen på 182 poäng och fick gruppens enda förstapris! Bästa, finaste, stabilaste och mest älskvärda lilla Limpan!
Nu siktar vi mot tvåan. Debut 6 februari – ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar