Det är så lätt för mig att hitta enkla lösningar på andras problem, men när det kommer till mig själv, så går det inte lika bra. Som till exempel Limons inkallning – min stora tankenöt för tillfället är hur fasen jag ska få upp farten? Hittills har jag provat flertalet olika infallsvinklar, men ingen av dem har gett den utdelning jag önskat. Resultatet blir detsamma – trav/lunk eller ett extra kommando, dock med väldigt fina ingångar.
Precis som med Tila, så vet jag att Limon behöver bli säker på sin uppgift, för att farten ska komma, men hur kommer jag dit? Jag frågade Dea om hon hade något tips till mig. Hon känner mig, hon känner Limpan och hon tänker lite mer ”shejp” än jag. Helt enkelt det utlimata komplementet till min träning.
Första tipset var:
”Ta bort det från appelplanen och kör det i skogen. Där far hon ju fram”.
Varför tänkte jag inte på det? Ganska logiskt och hur många gånger har jag inte sagt till ekipage att ”sluta tänka moment”. Ändå står jag och gör samma sak, vilket naturligtvis resulterar i att jag låser mig.
När jag sedan mumlade något om godare godis, kom följdrepliken:
”Du har aldrig testat att leka med dina hundar?”.
Hmmm, nja. Är väl kanske inte världsbäst på det och eftersom Limon inte taggat fullt ut på kamp ännu, så har det inte blivit av att jag använt mig av det. Nu blir det till att byta ut torrfoder mot korv och lära lilla Limp att älska kamp. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar