Att spendera en hel dag i snålblåst, iskallt regn och ändå njuta av varenda sekund – det borde ju faktiskt klassas som ren idioti. Att dessutom introducera Jeanette (min underbara schäfervän) i apporteringens ädla konst och trots dessa omständigheter få henne att älska det, ja det bevisar ju bara hur fantastiskt det är att få se retrievern i dess rätta element.
Eftersom Pärla skadad så lånade jag ut Tequila till Dea, Jeanette fick köra Whiskey, medan jag själv körde Xanté. Tyvärr så splittrades vi på de flesta såterna, vilket gjorde att jag inte kunde se Tilas fantastiska samarbete med Dea och jag kunde heller inte se Whiskeys enorma framsteg, där han trots dålig syn/hörsel lärde sig lita på Jeanette och låta sig styras ut på ganska långa avstånd för att hämta sina apporter. Mäktigt!
På första såten hamnade jag och Xanté vid riktigt duktiga skyttar. Lillkillen fick verkligen bekänna färg och slet som ett djur för att få in alla apporter. Trots detta lyckades vi faktiskt få till lite ”träning” och efter avblåst jakt hade han både spårat runners, dirigerats och fått finfin stadgeträning. Nytta och nöja på samma gång. Topp notch!
För Xantés del fick vi en toppendag. Såt nummer tre placerades vi inne i skogen för att ta hand om skammade fasaner. Här lärde han sig att skilja på en flygande skadeskjuten fasan och en dito. Han fick dessutom sin första ”runner” (skadeskjutet vilt som på marken börjar springa) och här någonstans tändes den riktiga jaktlusten.
Sista såten var den allra, allra bästa. Den började med en fasanhöna som landade i täta björnbärssnår. Tyvärr såg han inte, så när jag försökte övertyga honom att det låg en apport i tagbuskarna, så var han inte helt övertygad. Efter att ha stött upp ett rådjur så blev det knappast lättare att hålla kvar honom därinne, men som tur var så smällde det och en fasan flög in över området, vilket gjorde att jag kunde få den dragningen jag behövde. Fasanhöna i hamn!
Följande apporter var en fröjd att se. Han hämtade skammat genom att forcera björnbärssnåren, runners där han först fick hoppa över diverse staket och fullfölja jakten över öppet fält. Han jobbade självständigt och jag litade till fullo på att han gjorde sitt arbete. Varje skick resulterade i en apport och det var en trött, men mycket nöjd Xanté som avslutade dagen med flaggan i topp.
Lämna en kommentar