Att få apportera med sina hundar praktiskt är få förunnat och jag är verkligen tacksam att jag och mina hundar fått den möjligheten. Naturligtvis måste jag även ha en mycket förstående man, som dels tar ledigt från jobbet för att fylla min plats, dels sköter allt här hemma medan jag är iväg och apporterar. Utan honom hade det aldrig funkat.
På gårdagens jakt hade jag med mig Xanté, Tequila och Limoncello. För Limpans del ville jag se vad hon lärt sig efter det förra tillfället och än en gång förundras jag över hur enkel hon är och vilka fantastiska gener hon har.
För hennes del började hon tillsammans med Tila i en såt i skogen. En inte helt lätt uppgift då hon inte är van att köras samtidigt som jag kör en annan hund. När jag skickade Tila, så hängde hon helt enkelt på. Kanske inte helt optimalt om jag inte vill lära henne att knalla, så efter att hon hämtat två fasaner, så kopplade jag henne helt enkelt.
Även om Limon har en fantastisk av-knapp, så tar det hårt på henne och jag valde därför att köra bara henne på nästa såt och att den dessutom skulle bli dagens sista. Det blev en del passivitet, men två bra apporter blev det. Den första var en skammad (skadeskjuten) höna, som låg och flaxade intill en stengärsgård. Lite tvekan på hur hon skulle plocka den, men efter lite pepp från mig så tog hon den och när jag sedan skickade henne på en ilsket hoppande fasantupp, så fanns där inga tveksamheter. Ett riktigt bra avslut på hennes jakttdag.
Xanté och Tila däremot jobbade fantastiskt fint i par. Jag kunde skicka på den ena hundens namn och då satt den andra kvar. De fick också för första gången skickas över ett stängsel in i majsen och väl där så hittade de varsin fasan där inne. Grymt nöjd med dem båda.
Dagens sista såt var en andsåt. Perfekt för Xanté som fortfarande inte är helt bekväm med ”jobbigt” vatten och då allra särskilt i kombination med skadeskjutna änder. Jag fick jobba en del med att få honom i vattnet och lagom till jakten var avblåst, så hade han både sökt i vatten och hämtat skammade änder. Tyvärr tror jag nog att vi har en hel del kvar att jobba på. Problemet är bara att vi behöver fler andjakter för det och det är inte det allra lättaste.
Under tiden jag peppade Xanté så skickade jag även Tila på dels en lång vattenmarkering, som hon löste med bravur, dels en dirigering efter en dykande and. Jag förstår var Limon får sina fina gener ifrån, för j*vlar vilken envis jakthund hennes mamma är. Tila jagade den här dykande anden i 10-15 minuter och på eftersöket så fortsätter hon att jobba lika ihärdigt för att hitta vilt. Trots ”tomsök” och tuff terräng, så ger hon inte upp.
När jag sedan till sist får hem henne (sista hunden kvar ute och jobba), så vill hon verkligen inte sluta. På väg till samlingsplatsen så vädrar hon oavbrutet efter fågel och hade jag bara gett henne lov, så hade hon nog arbetat än. Älskade Tila Terrier. Tänk vad bra det blev i slutändan ❤
Lämna en kommentar