Whiskey – den stabilaste, coolaste individen i min flock, min sjukvårdare när han var valp och jag var sjuk, Andreas stöttepelare när hon inte mår bra, en trygg hanhund till andra otrygga individer. The list goes on! Han är extremt signalkänslig och vet när han behöver hjälpa, men han vet också när han kan slappna av och lämna över ansvaret till någon annan. Till skillnad mot sin dotter. Havana har istället sin radar påslagen hela tiden, slappnar aldrig av och försöker ständigt förutse vad som ska hända. Ni kan ju själva försöka sätta er in i vad som då händer med en sådan hund i veterinärens väntrum eller på en tävling med allas nerver utanpå kroppen. Kaos!
När hon dessutom förra sommaren fick både Borrelia och Anaplasma, så var det precis som om hennes antenner maxades. Hon blev i denna vevan rädd för både åska och fyrverkerier, något vi fått bukt med tack vare Antjes akupunktur. Däremot så har vi inte lyckats med att få henne avslappnad utanför sin ”comfort zone”. Här har vi en hund som i trygghet är ganska benhård, men som ute i vida världen kan var ganska ängslig. Två motpoler. Vilken är den rätta? Vilken ska jag som uppfödare lyssna på och vilken kan jag bortse ifrån? Jag har en hund med massor av fina avelsegenskaper och som inte visar någon som helst rädsla i hemmet, men samtidigt så vet jag hur en signalkänslig hund utan avknapp funkar. Kunde det sett annorlunda ut om vi bara miljötränat henne mer som valp eller hade hon varit densamma ändå? Ena dagen vill jag ta en kull valpar på henne, den andra inte. Om jag bara kunde få henne att slappna av och stänga ute alla andras problem…
Och kanske ser jag nu ljuset i tunneln. Tack vare Karin så har jag nu fått en fantastisk möjlighet att testa på en helt ny behandlingsmetod på några av mina hundar – bioreonansterapi och för Havanas del så kommer vi jobba dels med stressen, dels med att eliminera ”energimässiga” spår efter borreliainfektionen.. Det är inte helt lätt att förklara behandlingsmetoden, men Karin förklarar det så här:
”En frekvensterapi som genom elektromagnetisk stimulans kommunicerar med kroppens olika system. Löser upp blockeringar (ryggrad/gamla eller nya skador/operationsärr/stress), ”öppnar upp” eliminations organ och effektiviserar detox förmågan (bland annat lungor, mage, lever, mjälte, tarmar, njurar, lymfa, hud), stärker immunförsvar och eliminerar stressfaktorer (mat intoleranser/överkänslighet, tungmetall/kemikalier/vaccin belastning, bakterier, virus, parasiter, fungi/svamp med mera).
Målet med behandlingen är att hitta roten/anledningen till ett visst problem, stärka kroppens immunförsvar och egna självläkningsförmåga, balansera kroppens olika system så att dom jobbar mer effektivt/är i sync, ta bort stressfaktorer som kan påverka att kroppen hamnar i obalans, dvs att fysiska symptom och sjukdom/problem uppstår. En förebyggande så väl som aktiv behandlingsmetod där patientens egen kropp och helhets belastning står som grund för behandlingen.”
På vår första behandling så var Havana så där galet uppjagad, som bara hon kan vara och detta trots att vi befann oss i en känd miljö på Halmstad Hundsim. Hon hässjade konstant under hela behandlingen och kunde inte slappna av. Intet nytt under solen alltså. Det som hittills hänt efter denna behandlingen hör däremot inte till vanligheten. Redan samma kväll kröp hon upp i soffan och kurade ihop sig tätt, tätt intill mig, för att sedan somna djupt. Resterande vecka märkte vi att hon inte längre var så ”kletig”, var mer fokuserad/samlad och på kvällarna sov hon lugnt hos oss.
Det egentliga kvittot fick jag först nu i måndags, inför behandlingstillfälle nummer två. Karin var (som tur var) lite sen, vilket gjorde att vi slog oss ner i entrén till hundsimmet. Direkt lade sig Havana ner och slappnade av och som om det inte vore nog så trots att slamrade det runt omkring henne och även fast det passerade folk bakom henne, så brydde hon sig inte för fem öre. En situation som en vecka tidigare hade gjort henne galet stressad, bekom henne alltså längre inte alls. Vid själva behandlingen syntes inte ett spår av förra veckans hässjande hund och efter vi var klara och Bacardi fick sin behandling för sin tass, så somnade hon tryggt och lugnt på golvet.
Kanske kan jag inte på ett tydligt förklara vad bioresonansbehandling är, men jag kan åtminstone försöka beskriva vilka skillnader det gör. På kort tid har jag helt plötsligt fått en hund som för första gången i sitt liv tycks kunna stänga ute allt brus. Antennerna är fortfarande aktiva och ute, men nu tycks hon själv kunna välja vilka kanaler hon vill ta in och det känns så otroligt skönt. Både för mig och Lasse, som sett hennes ”oro” och inte kunnat göra något åt den, men självklart allra mest för hennes egen del. Och för den skeptiske kan jag bara säga, hundar kan inte fejka resultat – inte ens för att dess ägare vill det. De skillnader i beteende och mående vi fått är på riktigt, även om det natuligtvis inte är ”mätbara”. Om man vågar, så kan man faktiskt också vinna och det slår all skepticism i världen. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar