Limon har inte tränat någon jakt sedan ”viltparaden”, där kråkorna låg uppradade för ”självplock” och även om jag naturligtvis hoppades att polletten trillat ner, så kunde jag aldrig ana att det skulle gå så bra som det faktiskt gjorde.
Vi började med en enkelmarkering. Vi stod ute på ett öppet fält, medan Dea stod skymd inne i skogen/skuggan. Inga problem! Limon satt som en klippa, fick söka något och när hon hittade så plockade hon kajan direkt.
Vi gick vidare till söket (som jag tidigare preppat genom att dra en kaja i zick-zack genom hela sökområdet). Här motiverade vi upp det lite, eftersom Limon faktiskt inte riktigt greppat vad hon ska göra, genom att Dea kastade en fågel, plockade upp den igen och droppade den sedan på ett annat ställe, för att slutligen förflytta sig ytterligare en bit från fågeln. I nuläget ligger det bara ett vilt ute åt gången. Jag vill nämligen inte hamna i konflikt om hon eventuellt skulle få för sig att byta, utan ”hjärntvättar” hellre henne att tro att det bara finns ett vilt ute och att det snarare ”magiskt” reproducerar sig där ute efter att hon lämnat av hos mig.
De allra flesta upptagen kunde jag överhuvudtaget inte se, så ni kan ju ana det stora leende när jag senare tittade på filmen. Inte ens de nya viltslagen duva och rapphöna fick henne att tveka. Det enda som störde henne var Dea. Inte så att hon inte kunde jobba, men när hon sprang ut eller när hon hade hittat, så ville hon gärna ta en lov fram till henne för att visa upp sig. Jag är inte det minsta orolig över det, utan är snarare helt övertygad om att det försvinner med rutin, vilket hon även visade vid den sista markeringen (sista fågeln på filmen). Spikrakt ut, sök efter fågel och sedan direkt hem ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar