Tre timmar enkel resväg. Ganska långt för en chansning på en rallytävling kan tyckas och efter en runda där det kändes som om Limpan och jag lyckats med stolpe ut och med en övertaggad Tequila som fick 79 poäng i mästarklass, så funderade jag lite kort på hur människor som jag är funtade. Na well, jag kanske inte följer strömmen, men vad är det roliga i det?
Banan i avanceradklass var riktigt utmanande och jag insåg på banvandringen att 70 poäng kändes som en rimlig nivå. Rå bacon i ”åttans frestelse”, backa tre steg bakåt på höger sida och språngmarsch mot ”sitt, skicka över hinder” var bara några av utmaningarna. Limon klarade ”åttan” fint, glänste i backandet och jag lyckades i sista sekund stoppa henne, från att på eget bevåg, hoppa över hindret. Däremot tappade vi 20 poäng på sidbytena ”helt om mot varandra” och ”helt om från varandra”, där jag var otydlig och Limpan snurrade åt fel håll. Faktum var att med småmissarna vi haft längs banan, så var jag helt övertygad om att vi landat på 65-69 poäng. Synd på så lång resväg, men känslan på banan var grym och Limoncello skötte sig ypperligt. Mer än så kan jag faktiskt inte begära.
Nu visade det sig att vi hade poängen på vår sida och Limoncello tog sitt andra raka godkända resultat i avanceradklass. 73 poäng och en 3:e plats. Inte illa pinkat av en liten guldhund som faktiskt inte vet vad vi gör på banan, utan bara glatt hänger med på mattes upptåg. Förhoppningsvis kan vi lyckas med bedriften att ta en ny titel nästa helg och sedan blir det fokus på jakten och de nya momenten i mästarklass. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar