Idag testade vi att köra ett sök med enbart svartfåglar och med som pepp/moraliskt stöd hade jag Whiskey. Jag satte hundarna för att sedan gå och kasta ut fåglarna i söket. Limon fick börja och jag resonerade precis som jag gjorde med tennisbollarna, dvs om hon hittar men inte tar, så gör jag ingen affär av det. Jag tycker att det är viktigare att hon får självförtroende, snarare än att hon inte ”viltvägrar”. När hon väl fattar så kommer det inte bli några problem. Hoppas jag i alla fall.
Ibland gick hon ifrån, ibland tittade hon på mig för att få stöd/bekräftelse och ibland hämtade hon in en fågel. Lyckan i hennes ögon när hon såg hur glad jag blev när hon väl kom in med en fågel, går knappt att beskriva. Varvade att dels köra henne ensam, dels att skicka henne samtidigt som Whiskey och jag kunde nästan se hur snopen hon blev när han fick belöning för ”hennes” fågel, men plockar man inte upp den får man skylla sig själv. Sista fågeln snöt hon därför mitt framför nosen på honom, precis som ”haha, den där är min” och vände i mot mig i full fart för att leverera den.
Imorgon testar vi igen och då hoppas jag att polletten trillat ner. ”Hur svårt kan det va?!”.
Lämna en kommentar