KENNEL BLÅGUL

I torsdags begav vi oss av till vårt grannland i väster. Målet var QQ-träffen i Norska Valdres och färden gick längs slingriga vägar med en utsikt som fick oss att tappa andan -vet inte hur många gånger vi påpekade hur vackert landskapet var-

Väl framme höll resterande gäng på att träna, så det blev några snabba markeringar innan vi begav oss tillbaka till vår ”hytte”, där Karin och Per hade dukat upp en riktig festmåltid. Rakfisk med rømme, fisksoppa och en god Fjøllmat till det.

Från de vackra bilvägarna upp.

På fredagen satte vi kurs mot Valdreshundeklubb. Här körde vi lite uppladdning inför lödagens jaktprovsstart. ”Småttingarna” fick en lektion i jaktlydnad av André, där fokus låg på stadga och fotgående. Limon som ALDRIG tränat i en sådan stor grupp skötte sig ypperligt. Gick fin fot och satt kvar utan problem. Har jag sagt hur nöjd jag är med den lilla damen?

Xanté och Havana fick kluriga enkelmarkeringar som landande bakom en hyfsat tät trädridå. Hundarna kunde bara se första delen av kastet, som sedan försvann bakom trädtopparna och om de hade tur så hördes en lätt duns på andra sidan. Xanté blev lite yvig i sitt sökarbete, medan Havana i stort sett spikade sina. Att sedan båda två lyckades med en spikrak linje till en dold dirigering på c:a 40 meter -där de skickades från äng, in i skog- gjorde knappast saken sämre.

Jaktlydnad är kul.

Bacardi var väl den som fick minst träning, men det vi gjorde var otroligt bra. Vi gick ut och lade en memory -inga spår ut- på c:a 130 meters djup, där den största delen var öppen äng för att sedan sluta inne i skogen. Som störning fick hon en dubbelmarkering på vardera sida den tänkta linjen. Ett tydligt ”nej” räckte och hon spikade sin dirigering. Den först kastade markeringen krävde lite hjälp, medan den sist kastade var en spik även den.

Limoncello fick även testa på ett kvalificeringsprøve, med tanke på att hon på lördagen skulle gå ett sådant. Inga som helst problem med någon av uppgifterna och det enda vi inte fick testat var skott, men det var heller inget som oroade mig.

Havana avslutade träningspasset på Valdreshundeklubb med att göra ett grymt sök -fem av sex dummies kom in och hade jag skickat ut henne en sjätte gång, så hade hon säkerligen hämtat den med- och efter att vi packat in alla hundarna i bilarna, så var det dags för lunch på fjället. Jotunheimen/Bitihorn. Det var mäktigt att se hur snabbt det gick från vegetation till kalfjäll. Temperaturen sjönk drastiskt och vinden ryckte i våra kläder, men det var det värt. Vilken utsikt!

Finaste utsikten på Bitihorn.

Kvällen blev ganska lugn och de flesta gick och knöt sig ganska tidigt i och med att vi skulle upp i ottan för avfärd till B-provet, arrangerat av Gjøviksregionen. En färd som gick genom ett gråmulet Norge där regnet strilande nedför rutorna. Visst är det kul att träna hund, men en hel dag i skogen i blöta kläder är kanske inte det som är roligast och tursamt nog så upphörde regnet i samband med att vi kom till provplatsen.

Limon fick börja med sitt kvalificeringsprøve. Vårt test på Valdrehundeklubbe hade gått på en klippt appellplan och här hade banan satts upp ute i myrmarken. Klart att man blev lite nervös. Fotgåendet var inga bekymmer och även om stadgan fick sig en törn, så lyckades jag sätta henne på avstånd och därmed även klara av det momentet stadga/inkallning. På markeringsuppgiften blev kastet inte riktigt som det var tänkt, utan dummien hamnade snett bakom oss. Limon satt dock som gjuten och efter lite letande så hittade hon den och lämnade av den fint i hand. Slutligen var det dags för skottet. Öronen framåt och en nyfiken blick. Provet var avklarat och godkänt!

Kvalificeringsprøve – fotgående och inkallning.

Jaktprovsupplägget i sig var ett schyst okomplicerat prov, men för en hund som Limoncello som aldrig hört skott innan, aldrig tränat med en massa folk i skogen, aldrig gjort linjetag och bara kört vattenapportering en gång, så blev det alldeles för komplicerat. Hon fastnade i krutlukten på första markeringen, men efter att jag skickat om henne så löste hon det galant. Igången på vatten var klurig, med en massa hala stenar och Limon visste inte hur hon skulle komma i vattnet. När jag fick tillåtelse att gå närmre för att stötta så var det inga bekymmer och även den dummien kom in. Avlämnad snyggt och prydligt i hand.

När det var dags för linjetaget så försökte jag skicka ett antal gånger och vi var ytterst nära att komma ut på rätt djup, men jag insåg snabbt att det inte skulle funka och valde att bryta prövningen. Limon hade haft roligt, hon fattade inte så mycket med njöt av varje sekund och bästa av allt var att fotgående, stadga och avlämningar var klockrena. Det räckte gott för mig.

Här husse. Den är till dig.

Väl tillbaka vid hytten fick resterande hundar lite träning. Markeringsuppgifter, linjetag och för elithundarna avslutade vi med ett tufft sök ute i myrmarken. Man märkte hur svårt det var för hundarna att få vittring ute på myren. Hundarna slog och slog, men kunde inte lokalisera rätt punkt. För Bacardis del så höll vi på säkerligen fem minuter för att få in en markering. Kanske inte helt optimalt att gå in och dirigera, MEN hon tog alla tecken och signaler så det var en vinst i sig.

På toppen med flocken.

Söndagen innebar sovmorgon och sedan en tripp till Jutulknatten. En lagom vandring uppför fjället som belönades med YTTERLIGARE en fantastisk utsikt. Hundarna hittade kråkbär -tror jag de hette- som de blev fullkomligt galna i, så medan de betade som galna små getter, njöt vi av solen och utsikten.

Dagen avslutades naturligtvis med mer hundträning. Pelle hade grävt ner ett antal minidummiesar på tre olika punkter, som vi sedan skickade hundarna till. Här blev det tydligt att vi återigen tränar allt för lätt. Hittar man inte direkt så lämnar man området. Något vi definitivt måste träna på här hemma. På plussidan så kunde jag skicka Xanté till rätt område utan att han sett något hända där och detsamma gällde för Lasse och Havana.

Söndagkvällen spenderades tillsammans med en minimerad skara, då några redan varit tvugna att åka hem och i måndags var det dags att lämna denna vackra miljö och det underbara värdfolket. Tack snälla Karin och P-H för en OFÖRGLÖMLIG upplevelse! Halmstad nästa!