Ni vet när man gör saker man inte borde? Saker som inte är bra men som samtidigt ger en bitterljuv njutning. Klia på myggbett, pilla på sårskorpor, tänka ”om jag bara sprungit tre steg”. De där tre stegen kostade oss en 4:e placering i kvalet till finalen. Endast två poäng från ettan. Om om inte fanns…
Det är naturligtvis retligt att jag, som bara gjort fel på en skylt under hela min karriär, lyckas med bedriften att göra det när det verkligen gäller. Samtidigt är jag GALET nöjd med min hund. Hon höll sig på mattan, hon gjorde det jag bad henne om och HON gjorde inte fel. Otränad, övertaggad och ändå en sådan lägsta nivå. Man bli matt bara man tänker på det.
Banan i sig var den roligaste sedan min SM-debut i Tångahed. Perfekt med fyra domare längs bansidorna. Ingen såg allt, men alla såg något och jag kan väl lugnt påstå att jag blev paff när jag såg snittpoängen. Här hade vi SEX stycken med full pott förra året och i INGEN! Precis som det ska vara på ett SM. Kluriga banor. Tuff bedömning. Bra jobbat!
Vad gäller min egen prestation så är jag så här i efterhand nöjd med vad vi presterat. Jag är dessutom VÄLDIGT glad att jag inte insåg mitt misstag med språnget efter åttan förrän Dea påtalade det efter avslutad honnör. Då hade jag nämligen inte kunnat njuta av att föra den fantastisk hunden jag faktiskt förde. Det var länge sedan jag hade så kul på en tävling, som jag faktiskt hade på detta SM. Stort tack till alla arrangörer! Det gjorde ni bra.
Bäst av allt? Tassen höll och det trots ganska rejäl belastning. Nu smyger vi igång med jaktträningen och sätter siktet mot Goldenspecialen och NM.
Lämna en kommentar